Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En suck i himlen drags, i grafven nunnor bäfva,
Då dessa grymma ord på Lauras läppar sväfva:
Gucl, som mig dämma skall, inför ditt kors jag soär,
Att af din kärlek blott mitt hjerta uppfyldt är.
Må allt det blod, du låt för Lauras frälsning rinna,
Förvandladt i en eld på hennes hjessa brinna,
Om
nå’nsin i dess själ en känsla röjer sig,
Som älskar någonting så högt, så ömt som dig,
Och upphör detta bröst att evigt troget vara,
Må på min dödssuck du med domens åska svara!
Jag svär att glömma allt livad förr jag älskat har,
Och denna slöja nu till heligt tecken tar.
Du tempel, vittne blif! uti ditt sköt jag lemnas;
Och, af grund, hör min ed, och om jag bryter, hämnas!
0 Laura, denna ed från dina läppar går!
Se! viggen ljungar fram utur din brudgums sår.
Flög icke Villis namn på älskarinnans tunga,
Då nunnan mantes opp sin bröllopssång att sjunga?
Hvad djerfs du?... Våga mer! All ånger från dig drif!
Se den gudomlige!... Dess bild från bröstet rif!
Slit slöjan från din syn och på ditt radband trampa!
1 Fröjas fackla byt ditt vaxljus och din lampa!...
Den som med marmorbröst dig trotsa djerfs, natur!
Den evigt slutas må inom en klostermur!
Men Laura... samvetsqval kan gudaläran döda,
Men ack! så trogen eld förmår hon ej föröda.
Sörj, dagens drottning! sörj, nu Laura slöjan lar,
Din glans ej ljusar mer i hennes ögonpar.
Ej mer, då från din tron du ljusets strålar skickar,
Förökas ditt behag af hennes gudablickar.
För sista gången hon en blick på modern slår...
Ett afskedsögonkast... och stum ur templet går.
Så menskans första mor en blick åt Eden sände,
Till en förbannad jord sig se’n med fasa vände.
Hvad känslor! O natur! Dit aldrig snillet nått,
Du endast skänker dem, och dessa kännas blott.
Må, olycksoffer! du, må du mig dock tillåta
Att i din klostervrå ditt grymma öde gråta
Jag följer dig... Men Gud! hur vild dess uppsyn är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
