Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, hvilken mordisk dolk hon i sitt sköte bär!
Hvart
flvr hon’?... Fasans ort! Cypress-bevuxne dalar!...
Bland nunnors grafvar hör, ack hör, hur Laura talar:
Du dödens skumma hem i evighetens natt,
Som en orygglig gräns för ödets tordön satt!
Vid lampors matta sken din tystnad här förkunnar,
Att åt ett stormigt bröst du lugn och fristad unnar.
Här i ditt kalla sköt jag öfverlemnar mig;
Här skall din marmorbarm med ömkan öppna sig.
På dina tistelfält mitt qval må frukter skörda!
Då kärlek är ett brott, är lifvet ock en börda.
Gud! är jag icke din, fast jag ej andas mer?
På detta usla klot, hvacl är mitt öga ser?
Hat, fördom, bojor, mord. O
du, som snart mig dömmer!
Sjelf du det hjerta gjort, som
clina bud förglömmer.
Bland
(dia väsen du den första känslan haft;
Du känner hjertats drift, dess uppror och dess kraft.
Du vet ett stoft jag är: en
fl äg t kan det förstöra...
Om lifvet är en skänk, har jag ej rätt att göra
Med lifvet
hvad jag vill? Om blott ett lån det är,
Välan! min skuld betals då jag det återbär.
Alen
Gu.d!... jag tycks en röst... ur denna grift... jag
fasar!
»Håll, otacksamma, håll! mot väsens Allt du rasar:
Lid! det är menskans lott. Med döden qvalet far,
Och grafven endast lugn för tålamodet har.
I dödens öknar skall din skugga vilse fara,
Och af grundslöjen blott på dina suckar svara.»
O, min förlossare, du som min jemmer ser,
Du som min mened hört! för clig jag faller ner.
Xåcl! för din döds skull, nåd! håll vredens blixt tillbaka!
Du vet jag älskar clig... men ack, som
Villis maka.
För clig, som gråtit sjelf, kan ömhet vara brott?
För kärlek och en vän har
hjertat känslor fått.
Med Villi kan jag blott på jorden lycklig blifva;
Ej utom Villi kan din himmel fröjcl mig gifva;
Allt, allt en af grund är... Till clig jag tillflykt tar!
Förskjut mig ej, min Gud, mitt
upphof!... O min
fat ’
Ack, mot ett villadt barn hur sträckas faderns armar!
Du är ju mer än far... och du dig ej förbarmar?...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
