Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem?... 0! en vålnad... Gud! med sträckta armar far,
Kring himmel, jord och haf förvillad flykten tar.
Hvem? Stormen hviner fram: ett klagoskri sig öker . . .
Ack! det Spastara är: sitt enda barn hon söker —
Ännu, du olycksmor! . . . men himmel, hvilken syn!
0 sällhet! en seraf, hvars strålar tända skyn,
Emot Spastara sig, hur majestätiskt! svingar,
Och höjer henne opp på evighetens vingar.
Se, hur hon nu ett rum vid himlabågen får!
Se, med sitt barn i famn hon der bland stjernor står:
Vid morgonrodnans blick hon det i skötet sluter,
Och hvad ej englar känt, dess modershjerta njuter.
£ #
{+»?*+}
Men
hvadan denna suck så qväfd jag pustas hör?
Spastara! ack! han mig långt från din himmel för.
Jag störtar från den rymd, som af din sällhet flöder;
1 skötet störtar jag af mina olycksbroder.
Ljuf är den englafröjd, åt själen himlen ger;
Men ömma likars nöd... är det ej vida mer?
Drag töcken för din sol! I qvalens djup jag hastar;
Till ingen sällhet född, i uslas famn mig kastar.
En tår på falnad kind dock hjertats uttryck bär.
Från englar locka mig, en tår nog mäktig är.
0 mina fäders bygd! ... Se der en skepnad sväfvar!
Se hur i hungerns fjät den bleka döden bäfvar!
Se i en svartnad grop hur ögat sjunket står!
Se på en svulten kind en långsamt pressad tår!
Hvart för min känsla mig? Äck! jag en koja hinner
Och strax ett utsträckt lik vid fallna porten finner.
Förtviflans suckar blott, ej tårar gjutas här:
Den ännu gråta kan ej rätt olycklig är.
Håll, ömkansvärda mor!... Naturen sig förskräcker,
Då barnet i ditt sköt de matta armar sträcker:
[-BröcU...-]
{+Bröcl!...+} hvilket fasligt ljud! ack! qväf ditt modersbröst!
Bröd!... Gud! med denna blick! Bröd!... Gud med denna röst!
Nej! nej! hon blott en suck, som allt åt skaparn säger,
Ett famntag för sitt barn, för sig en afgrund äger.
Som qvalet, hemsk och vild, i öknen fadern far,
Och tanden, häftig, snål, från ormar skörden tar.
0 jemmerns brutna rop!. 0 mina likars smärta!
Den mäktige har allt: blott uslingen har hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
