Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem der i tankar sänkt med smärtans blickar står?
I plågors vinternatt se blomman af hans vår!
Förlorad ... fasan vild uti hans själ sig sprider,
Der med den tryckta dygd det djerfva brottet strider.
Förgäfves hungern vill den rodnad plåna ut,
Som utaf oskuld sprids vid hvarje fegt beslut.
Ack för hans blickar nu den svultna modern sväfvar!
Men trots naturens röst det rena hjertat bäfvar.
Dock, när hos dygden qval, hos lasten fröjd han ser,
Då... ack! ett steg bedrar... se’n frukta tusen fler.
Djerfs till en afgrund du en brådstört tillflykt taga,
Ack! hoppas aldrig mer att dig ur djupet draga;
Och då i jemmerns sköt din oskuld hämnar sig,
Fins väl bland menskor en, som skulle ömka dig?
Låt ödet öfver dig de döfva åskor kalla:
Med dygden i din själ, skall du med seger falla.
Du, som i lustars famn ej nå nsin skåda fått
Den branta, trånga väg emellan nöd och brott!
Med orördt bröst du ser den ångerqvalde gråta:
Om ingen svaghet fans, hur kunde Gud förlåta?
Barbar! hur ofta du en dödlig straffa plär
För fel, som att begå för känslolös du är.
Ack! då till menskans qval sig jord och himmel para,
Skall ej sin likes tröst, skall hon dess marter vara?
I, som förtviflade blott långa plågor sen!
Ack! lyften ögat opp, er skyddsgud nalkas re’n.
Den kung, uti hvars spår Europa lagrar kastar,
Flyr trenne rikens prakt, och till er frälsning hastar;
Flyr utur nöjets sköt till djupet af er graf...
Så Gud vid uslas rop sin himmel öfvergaf.
När från sin silfvertron, hvars fot på isberg hvilar,
Kring hvilken molnen hvälfs af nordanvädrens ilar,
Den bistra vinterns Gud i töcken ljungat ner,
Då efter vårens blick med längtan jorden ser:
Så längta ock ditt folk, din ende son, din maka . . .
Ack!... O vår Gud! vår far! kom i vårt sköt tillbaka.
Om fordom, store kung! det stolta Rom dig sett,
Dig Cato, råd och folk en envåldsspira gett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
