Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så, som du
öfver Eden rann,
Och tusen stjernor ler inf] dig hyste: [-Så-]
{+So+} jorden ock i dag dig fann,
Så värmde du, och så du lyste.
En Gud blott i sin allmakts skrud
Förmått ditt ljus i kaos tända:
Att åter dig till kaos sända,
O, sol! det fordras samme Gud.
Gick, sorgsna bloss! än rädd och späd,
Gick du i moln vid Adams smärta,
Då under Edens vissna träd,
Han tryckte Eva mot sitt hjerta!
Der låg det öde, jordens klot!
Förbannelsen röt vildt kring djuren;
Du tog i öknar dem emot,
Göt lif i dem och i naturen.
Från himlar ner den blida vår
I dina strålars sköt sig sänkte;
Och pustande i sommarns spår
Den rika hösten frukter skänkte.
Naturen då i glädjens skrud
At skaparen ett offer tände.
Du kom: allt andades en Gud,
Och i din blick hans blick vi kände.
Hur öfver trädbevuxna berg,
Som under nattens åskor gungat,
Gudomliga! i amrfärg
Du fram ur österns portar ljungat.
Och då i oceaners sköt
Vi sett dig undan natten
Jära,
Du klarhet först i månen göt,
Att oss ock fjerran nyttig vara.
Fast ödet menskors hopp bedrar,
Dig dagakarlen trogen funnit:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
