Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din stråle honom uppväckt har
Och för hans lugn i höljan runnit.
Det folk, som
hlinclt i villor lopp
Och icke himlens röst fått höra,
Har ropat, då du ljungat opp:
Den dig har gjort vi dyrka höra.
... Men kaos hölj or mot dig svalla! —
Ditt lof af helgon sjungas skall.
Dig englarne i minnet kalla...
Tillbed din skapare — och fall!
Främst i ett blodigt moln, ack! Morgonrodnan går,
Och solen darrar fram i hennes bleka spår;
Nu öfver jordens klot med nedböjdt hufvud bäfvar.
Så nattens fogel hemsk bland stumma spöken sväfvar
Ikring ruinerna utaf tyranners slott,
Mot hvilket tid och hämd sin makt förena fått.
Nu... ack!... och aldrig mer i domens svall hon brinner,
Med all sin glans far fram, och dammar, och försvinner.
Af segern mörkret stolt på dödens engel ser,
Hvars sköld mot åskan slår och skakar eldar ner.
Din domare och Gud! fast bland de sällas skara,
Vid minnet af din död, hur ljuft att menska vara!
Vid dessa dundrens blixt jag lägst till jorden far;
Det är min rätt, min pligt: jag henne trampat har.
Den tigern!... i moras, på glödda stenar krälar!
Nyss han kring jorden såg, och såg blott sina trälar.
Nu störtad är hans makt och ett så hatfullt mod.
Se brottet i hano blick, se i hans händer blod!
En ångerns tvungna suck hans samvets stormar qväfva,
Och qvalen ur hans gom den brända tungan häfva.
Än för hans häpna syn de folkslag skocka sig,
Som han uppoffrat har i ärelystnans krig;
An ser han dygdens vän sitt lif i bojor sluta
Och lasten stjernbeprydd vid tronen offer njuta;
Och än en usel hop i nödens nakna
fjäll,
Som hungrat flera år för en hans nöjens qväll.
De faderlösa barn på domens åskor kalla:
Han flyr — men i det djup, der enkors tårar svalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
