Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dessa spöken följd ett grufligt skri han ger:
»Jord, remna under mig! Berg, töcken, störten ner!
Du afgrund, att för Gud, att för mitt folk mig dölja,
Mig i ditt mörker ryck, ryck med en evig bölja!
Jag, otacksamma folk, jag var din kung — min tron...
Förbannad den, och dig, och jag, och religion!
Att höra mig... hvad hämd! bland qvalens andar ryta;
Du nu din himmel vill mot deras afgrund byta. — —
Nåd, Gud!» — —
På dessa ord han dundren svara hör.
Hans barn kring ormars kärr på flammor stormen för.
Den sjelf ej ömmat har, när hopplös nöden gråtit,
Och fast med brottfullt bröst, ej andras fel förlåtit:
Har han i faran rätt att efter räddning se,
Och kan hans sista suck en Gud om tillgift be?
Ack nej! Barbaren nu, till mildring i sin smärta,
[-Aled-]
{+Med+} dolken rusar vild t uti sin gunstlings hjerta
Och söker nya brott den tid, han öfrig har;
Tills för hans fräckhet hemsk mot honom döden far,
Och, på förtviflans brant, med domens åska sluter
Ett lif, som afskyvärdt i hämdens sköt sig gjuter.
Jag klaga vid hans fall? — Ett brott, ett grufligt brott,
Med makten i sin hand försumma göra godt:
[-Alen-]
{+Men+} till sitt öfverflöd ej enkans åker spara...
[-Alan-]
{+Man+} måste vara kung för att så brottslig vara.
I tidens sista nu, hvad båtar ångern mer?
Njut solens blida sken, förr än hon rinner ner.
Ur fängslens fallna port än blodig mördarn bäfvar.
I elden för hans syn den dräptes vålnad sväfvar.
Och mellan domens brak med skräck förförarn hör
Den bön om himlens hämd, en villad flicka gör.
Och uti enkors blod än törsti» ockrarn
flyter.
O J
Och gudalärans tolk vid sjunkna tempel ryter.
[-Alen...-]
{+Men...+} hvadan detta rop? ack! ateistens röst.
»De bålverk ramla då, som skyddat detta bröst.
En Gud är till!... En Gud? — Nej, afgrund! må din smärta
Ej tvinga till hans tron en suck ur detta hjerta!
— Förgäfves! hvilken harm, att under hämdens svall
Hos den mig straffar grymt jag kärlek finna skall!
Hvad! kärlek? född i moln, för mig då ljuset klarnat,
Att njuta skuggan blott, man som för laster varnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
