Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han med en himmelsk kyss från hennes kinder tar;
Och afund förr än nu ej känd af englar var.
Så öm, i sorger sänkt, till domarns tron hon hastar,
Och knäböjd på hans kors en blick med bäfvan kastar.
0 kärlek! O natur... O verldars domare!
Se menskoslägtets mor inför dig gråtande.
Du ser, och englars mod i hennes hjerta väcker;
Och stum mot dina sår hon sina armar sträcker.
Ack! hon ej tala kan för tårars strida lopp,
Som under hennes fot i stjernor rinna opp.
Messias nu, hur ömt! mot hennes sköt sig böjer,
Och hon hans anda drar, och strax sin röst upphöjer:
»Nej, Herre! mig det är, din åska krossa skall...
Jag skådar detta klot, ett rof för domens svall,
Jag skådar Adams barn, som detta klot betäcka,
Som nu, ve mig! ve mig! till qval du lär uppväcka;
Och jag... Gud! deras mor... hvad! mor? — Nej! en barbar,
Som, ack! till allas brott så mordiskt upphof var.
Hvad? hann jag Edens park i tigrars öken byta,
Förrn Abels blod jag såg vid mina fötter flyta?
[-Oeh-]
{+Och+} detta blod... hvart fly?... ur dödens slutna famn
Nu ropar hämd!... nu! nu!... och öfver hvem? mitt namn,
Och allas namn jag hör i vredens dunder skalla,
Och ser försonarns blod på brottets bana svalla;
Ej till försoning mer!... Ah! hämnas blott på mig.
Låt dem i intets sköt för evigt glömma sig.
Beväpna detta bröst att allt det straff uthärda,
Som jordens usla barn för min skull äro värda.
En vink: och till din fot du tusen verldar ser.
Hvad båtar att af nåd du mig din glädje ger,
När jag ett upphof är till mina likars smärta?
Nej under englars skrud jag bär mitt moders hjerta.
Nej! inga himlars fröjd på samvetsqvalet rår...
En flock af vålnader upp ur tartaren går...
Nej! bland serafers sång skall deras skrän jag höra,
Och, i Messie famn, de Evas lugn förstöra...
Här dignar menskors mor. — En stråle från hans sår,
1 henne lif
oeh hopp och öm förtröstan tänder,
Ett svar Messias värdt hon får:
Jag tecknat er på mina händer,
Och räknat eclra liufvudhår. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
