Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som glädjen blänkte fram af enkans dystra blick,
Då hennes ende son ur dödens fjettrar gick:
Så himlars sällhet sig i Evas uppsyn visar.
Hon ber med hoppets röst, och re’n sig bönhörd prisar.
»Hur, domare! din nåd liksom din makt är stor!
Men, menskors frälsare! förlåt och menskors mor,
Hon vågar vid ditt kors den dagen dig påminna,
Då du på jorden lät ditt blod för jorden rinna.
Och du, Getsemane! du hjeltens segerort,
Framkalla ur ditt grus den ed, han fordom gjort:
I skolen ej förgätne bli/ca,
Fast nu till korsets död jag går:
Jag allas edra namn med eget blod vill skrifva
I djupet utaf mina sår.
Och då en mäktig englaskara
Mig fört uti min faders famn,
Skall dessa sår och dessa namn
Jag i mitt majestät bevara.
På det om någon ibland er
Sin första kärlek öfverger,
Med hädelser mig öfverhopar;
Att min rättfärdighet på domens åska ropar,
Ocli viggen hvässes ren att slå försmädarn ner;
Jag på min kärleks märken ser:
Och då, jag der hans namn bland edert ristadt finner,
Ocli mig min bittra död påminner,
Med allt hvad han har kostat mig,
Så många tårar, qval och möda .. .
Mitt hjerta åter måtte blöda,
För att på nytt förbarma sig.
Med hvilken hoppfull suck förlossarns tal hon slöt.
Serafen i dess hår den helga oljan göt,
Och tusen offerkar, stum, rörd och häpen tände;
Men till Messias sig å nyo Eva vände:
»En hednaskara snart du för din dom skall se,
I öknen en cypress, och hjordar irrande
Ack! skulle ej din död i fasans stund dem
båla?
Att hämnas röjer makt; men ömhet att förlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
