Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tvingas satan fram vid domsbasunens ljud,
Och engeln ropar: Se! fall ner och^tillbed Gud!
Han faller. Men hvad harm hans ilskna uppsyn bådar!
Du, det är domarns röst, du liär
Messias skådar.
Så evigt på min tron, jag Gud, min spira
hår,
Så evigt, satan! du från mig förbannad är.
Messias i en eld på vredens moln försvinner,
I det en stilla bäck vid satans fot upprinner.
Han njuter: glömskan strax hans varelse betar,
Som i serafisk drägt till englars troner far.
För honom Mikael i evighetens salar
Om kerubimers makt och menskors välden talar.
Der ser han osedd fröjd, der hör han Guds beslut,
Och englar i hans sköt sin himmel gjuta ut.
Hur hänryckt satan nu näst Gud sig sällast prisar;
Men strax Messias sig med alla englar visar.
Den tron dig ämnad var, du vid min egen ser.
Njut all serafisk fröjd! se’n satan, största ner!
Se’n störta, ner! Min hämd dig aldrig öfvergifver.
Känn första slaget, känn! —
Och störtad satan blifve
Fast vredens åskor gå, hans rop långt högre hörs,
Och himlars himmel sjelf af häftig skakning rörs.
När englars tankar ner till satans afgrund ila,
Att hinna den, hvad djup! de trenne gånger hvila.
Re’n döden mot sig sjelf den grymma lien sträckt,
Och öfver kaos ser, stum, ensam och förskräckt;
Då den fördömda här, som satans englar varit,
Ur mörkrets kulor fram till domarns fötter farit.
Ack! efter långa qval, hvad öden vänta er?
Du död, så är hans tal, hör opp att vara mer!
Till intet blif du hår, att satan tröst ej finner!
Och jord, mitt Värdes verk försvinn!
Och allt försvinner.
Halleluja!
Men Han, som är och blir, intager himlarna;
Då Adams frälsta barn med englaskaran hasta
Till foten af hans tron att sina kronor kasta.
Der ljunga himlar fram, och verldar skapas der,
Tills för hans tanke ej ett kaos öfrigt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
