Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre dikter.
Ode till finska soldaten.
Skall hjeltars namn jag blott på nötta runor finna?
Hvar är, o folk! den dygd, som förr dig fröjdat har?
Hvad! blunda vid de bloss, som vidt kring Finland brinna
Fins utom mod och hämd ännu en känsla qvar?
Nej! endast då du störtad blifvit
Uti förrädarns lejda hand,
Du gråtande har öfvergifvit
Din konung och ditt fosterland;
Men åt ditt eget hjerta lemnadt,
O folk! hvem visat större mod,
Då på din ovän du dig hämnat,
Och segern simmat i ditt blod!
Alltse’n den store Karl i ärans sköte stupat,
Dig ingen konung fört i spetsen förr än nu.
Mins, dina fäder då i faror sig fördjupat:
Som Karl gick Gustaf fram; . . . men folk, hvad gjorde du
Europa tror, att nu till slafvar
Du dina barn har bortsålt re’n,
Och att du bäfvat på de grafvar,
Som hölja dina hjeltars ben.
Sin kung kan blott en bof bedraga:
När såg du mod förutan dygd?
Ja, mindre skam att flykten taga
Än sälja egen fosterbygd.
O mina fäders land! o Sverge! Vasars rike!
Hvem nu för dig sitt lif med mod och vällust ger!
På tronen äger du en Gustaf Adolfs like:
Ack, att hans hjeltar ej vid tronen finnas mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
