Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde Elisabet Olin sitt återinträde på den scen, hvilkens
främsta prydnad hon en gång var och hvilken hon ej
be-trädt sedan den olyckliga höstafton 1782, då hon under
representationen af Cora och Alonzo snafvade, föll och
skadade sitt knä. Den frejdade sångerskan, som i så hög
grad bidragit till framgången af Gustaf III:s djerfva plan
att skapa en inhemsk operascen, väckte nu, ehuru hon
redan 1779 af Gjörwell förklarades hafva »förlorat gracerne
i sin sång», mycket bifall och emottogs af publiken med
synbar beundran. Bland operans öfriga personal intog
konstnärsparet Karsten främsta platsen.
Balettkåren, som vid operans instiftande nästan alldeles
nybildades kring en kärntrupp af fem dansörer från franska
truppen, hade under årens gång tack vare Gallodiers
led-ning gjort stora framsteg och var enligt Sofia Albertinas
utsago 1788 mycket bättre än några år tidigare. I
synnerhet slösar hon med beröm på polskan Giovanna Bassi, »på
sin tid ostridigt den fullkomligaste dansös, som svenska
teatern haft» och Antoine Bournonville,
»cn både genom
naturgåfvor, bildadt skönhetssinne, outtröttlig
flit och
förträfflig skola utmärkt konstnär».
Som balettkompositörer verkade Gallodier och
Mar-cadet, hvilken senare bl. a. arrangerade den 1778 uppförda [-Bes/ändighe/e?is-]
{+Bes/ändighete?is+} seger, hvilken skildras som »en ibland de
mest lysande i anseende till prakten i dekorationer och
kläder».
Operans instiftande var dock för Gustaf III blott ett
medel för uppnåendet af hans egentliga mål: inrättandet af
en svensk talscen. Omedelbart efter operans skapelse
börjades också förberedelserna härtill. Det första, som
härvidlag måste göras, var att undanrödja den fördom, som
hos de högre klasserna var djupt rotad mot modersmålet,
och att öfvertyga dess medlemmar om dettas användbarhet
för teatern. Den inhemska teaterns förfall, de ständiga
besöken på den förträffliga franska teatern hade i förening
med tidens ensidigt franska
uppfostran bragt modersmålet
i ett vanrykte, som karakteristiskt målas i skaldens skildring
af tidens kavaljerer, hvilka ej lärt annat än »fransyskan
af sin mor och svenskan af sin dräng».
Vid hofvet, der man länge och ofta uppträdt i franska
skådespel, tack vare konungens och hans bröders böjelse
för teatraliska förströelser, skulle nu äfven försök göras med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
