Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling gifva oss flera bevis derpå. Och oaktadt det
kosmopolitiska och sydländska, som onekligen var ett
förherr-skande drag hos nyromantiken i alla länder, gick här i
Sverige denna kärlek till det fosterländska såsom en
underström genom hela Nya skolans verksamhet. Efter det
blodiga kriget med Ryssland, och sedan statshvälfningen befriat
Sverige från despotismens ok, vaknade det nationella lifvet
till en förut oanad höjd, och följande exemplen från
Tyskland och Danmark började man arbeta för den nordiska
forntidens återvaknande och den gammalsvenska andens
pånyttfödelse i lifvet och konsten. Detta sträfvande fick
sitt renaste uttryck i Götiska förbundet, stiftadt 1811 af
Ad-lerbeth, en son till den gamle gustavianen, och i dess
tidskrift Iduna, hvilken utkom samma år och bland sina
medarbetare räknade män sådane som Geijer, Tegnér, Ling,
Rääf och Afzelius. De åsigter, som der uttalades, voro
alldeles ej främmande för Nya skolan. En dikt af Ling i
gammalnordisk anda, »Gylfe», hade funnit plats i Lyceum;
andra årgången af Fosforos medförde ett poem af
Atter-bom: »Skaldarmal», der han tolkade »de åldriga
runo-ljuden» och i de åtföljande »Upplysningarna» meddelade
sina tankar öfver den nordiska mytologien, visserligen
något ackomoderade efter de tyska filosofiska systemen för
dagen, men dock bevisande skaldens sympatier och intresse
för nordens forntid. Hammarsköld lemnade bidrag till
Idunas andra häfte, och Nya skolan hade vändt sig till
Tegnér, en af de blifvande medarbetame i Iduna, för
erhållande af bidrag till sina tidskrifter. Afzelius bidrog
såväl till Götiska förbundets som till fosforisternas
tidskrifter, och emellan Atterbom och Geijer stiftades snart ett
innerligt vänskapsförhållande, stödt både på personliga
sympatier och gemensamhet i åskådningssätt.
Också helsades Idunas framträdande af Fosforos,
likasom af alla andra, med jubel: »Hon är då icke längre
blott en lycklig dröm, den profetia, som ljudade i vårt
Skaldarmal, om nordiska lifvets återvändande till tankan
och sången, och den uppmaning till Sveriges snillen, som
yttrades der och på flera ställen i denna tidskrift, har
ändt-ligen icke skett förgäfves. Ett götiskt förbund har lagt sin
lejonklo i dagen och med Idunas första häfte berättigat
sina läsare till de djerfvaste förhoppningar om svenska
konstens och fornhäfdernas framtid». Och med rättvist och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
