Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loppet af denna fångst. På det att sjelfva kroppen ej måtte tjena de på
djupet gående hajarne till föda och derigenom komma dem att rata de
utlagda lockbi tame, uppblåses magsäcken med luft och tillknytes,
hvar-efter kadavret, uppburet af denna simblåsa, bortföres af ström och vind.
Från alla håll samlas inom kort massor af Ishafvets lösdrifvare,
storm-foglame, och anställa under gräl och slagsmål ett så grundligt kalas, att
de stundom helt dästa ligga på vattnet, nästan utan förmåga att kunna
röra sig. — En dylik bankfiskare, som låg alldeles i vår väg, besöktes.
Svårigheten att under den temligen höga sjögången komma ombord var
ej ringa, och sedan man engång kastat benen öfver den låga relingen och
satt foten på det af blod och tran slippriga däcket, hade man all möda i
verlden att bibehålla sin jemnvigt. Besättningen var just sysselsatt att
upphala en haj af något mer än 4 alnars längd*). En gång uppkommen
på däcket, förhöll han sig temligen passiv, men man aktade sig dock noga
att komma hans fruktansvärda gap för nära; det var bokstafligen en ”ful
fisk’ med ett ohyggligt uttryck i det smaragdgröna, djupt liggande ögat.
Sedan lefvern uttagits och nedstörtats i skeppsrummet, öfverlemnades
fisken till oss. Den togs ombord på Sofia, der den af zoologerna
vederbörligen dissekerades och dess mörkt askgråa, skrofliga hud insaltades,
för att efter hemkomsten erhålla plats på något museum.
I det föregående har protesterats mot påståendet, att Ishafvets vågor
skulle vara dystra, och skäl härför är ej synnerligen svårt att lemna.
Allbekant är, att norra Xorges kuster sköljas af den från Mexikanska viken
kommande Golfströmmen, äfvensom att denna fortsätter sitt lopp vida
längre mot norden. Tillvaron af densamma bestyrkes ej blott genom
thermometem (ehuru vattnet naturligtvis under vägen betydligt afsvalnat)
samt andra omständigheter, utan äfven genom vattnets färg. Detta är
nemligen särdeles klart blått och kan i skönhet nästan täfla med
Généver-sjöns och andra i detta afseende berömda Schweizer-sj öars. Emellertid är
Golfströmmens välde här ej oinskränkt, utan tvärtom har den att strida
med den öster ifrån kommande polar-strömmen med dess smutsgråa
vatten, och sålunda färdas man öfver vågor af vexlande färger.
Att vi emellertid alltmer nalkades de rent arktiska trakterna, derpå
blefvo tecknen såväl inom- som utombords allt tydligare och talrikare.
På fartyget böqade det ena efter det andra mera, så att säga, eleganta
*) Exemplar på ända till 25 fots längd uppgifvas vara fångade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
