Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aflägsna vi oss emellertid från kusten och följa någon af de dalar,
som skilja bergåsarae från hvarandra, påträffar man i en längre eller
kortare utsträckning ett klipplandskap af väsentligen samma karakter, som
det vi redan skildrat. Den i dalen fram slingrande elfven motsvarar
hafs-viken, sjelfva dalbottnen låglandet och de omgifvande tvärbranta fjällen
bära ett otvetydigt syskontycke med kamraterna vid hafsstranden. Under
dessa promenader i tjälldalarne har man för öfrigt godt tillfälle att
iakttaga, huru de längs kusterna befintliga bergen ingenstädes (om ej
möjligen på Prins Charles Foreland) äro förenade till längre sammanhängande
kedjor, utan blott bestå af isolerade toppar eller korta åsar med ej sällan
så hvass rygg, att det ej synes förefalla omöjligt, att den, som dit
uppklättrat, skulle kunna rida grensle öfver dessa jättelika stenhiistar. Det
ligger nära till hands att antaga, att genom forntida glacierer bredare
eller trangare dalar och fjordar blifvit utgnagda i den ursprungliga
höga fjiillplatåcn och att bergen blott äro de ej då förstörda resterna af
sagda platå.
Fortsätta vi emellertid vår vandring och låta oss ej af skräckas af
det dåliga rykte, som Spetsbergens fjäll, till följe af nä gra holländska
skeppares brådstörtade och halsbrytande färd utför dem, sedan långlig tid
egt, utan i någon dalbotten klättra upp till deras topp, sä skola vi finna,
att huru stenrikt detta land än är på berg och klippor, så är detta dock
en obetydlighet mot de förråder af is, som finnas upplagda i landets inre.
Han ser då framför sig, så långt ögat når, den s. k. inlands-isen. Alla
de inre delarne höljas nemligen af ett sammanhängande glacier-täcke,
hvilket närmast kan förliknas vid en ofantlig insjö, som här och der
framskjuter sina vikar i dalarne och längs fjällsluttningarne eller ock
söker ett aflopp till hafvet genom talrika isströmmar (glacierer), hvilka i
gigantiska frusna kaskader låta sina blånande, söndersplittrade vågor
såsom större eller mindre isblock under buller och brak nedstörta, för att
sedan bilda en ogenomtränglig befästning kring stränderna eller af hafs-
n n n o o
strömmame såsom isberg bortföras. — Huru det land ser ut, som höljes
af denna ismantel, veta vi naturligtvis icke, hvadan man i ordets
egentligaste bemärkelse kan säga, att största, delen af Spetsbergen är och
kommer att blifva ett terra incognita. Blott här och der reser sig ur isvågen
någon naken bergstopp, hvilkens höjd och tvärbranta sidor befriat
densamma från det kyliga is- eller snötäcket. Exempel på dylika
klippöar i is-oceanen lemna bland andra de ståtliga Hornsunds-tinderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
