- Project Runeberg -  Svenska Polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia /
51

(1869) [MARC] Author: Teodor Magnus Fries, Carl Ludvig Hippolyt Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka ega den utmärkelsen att bland dessa öars ljäll nå den största
höjden *).

Vi nämnde nyss de i hafvet utmynnande glacierema. Dylika äro
mycket vanliga på Spetsbergen, ej blott i fjord ames botten, utan ock
längs de yttre kusterna. Omvexlande till höjd och storlek, erbjuda de
ofta ett högst imponerande utseende; stundom, t. ex. i Hinlopen Strait
och Storfjorden, utskjuta de ett långt stycke ut i hafvet och bilda
sålunda på milslånga sträckor sjelfva kusten **), hvilken derigenom blir ej
blott otillgänglig, utan äfven farlig att nalkas på närmare håll till följe
af de kolossala projektiler, som derifrån ofta, och stundom af ringaste
anledning (t. ex. ett böss-skotts aflossande), nedslungas. För öfrigt visa
sig hos dessa glacierer ej sällan betydliga förändringar. Så t. ex. fyldes
under vintern 1860—61 en af södra Spetsbergens bästa och mest besökta
hamnar vid Belsound af en väldig, hastigt frambrytande glacier, som nu
bildar ett af de största isfjällen derstädes. Under 1858 års expedition,
då ett längre uppehåll på detta ställe gjordes, utbredde sig ett vidsträckt,
af elfvar genomskuret lågland mellan hafsstranden och en ofvanför
liggande glacier, och det är denna, som sedan fram väl tat sig öfver nejden.
På andra ställen är det deremot uppenbart, att inlands-isens armar fordoin
sträckt sig längre ned i dalarne och öfversvämmat det nu nakna
låglandet — en företeelse, som åtminstone till en del torde bero derpå, att
glacier-insjön skaffat sig nya utlopp, eller att den några år erhållit
minskad tillförsel af snö och rimfrost från höjden. Att sålunda under
tidernas lopp kustkonturerna måste undergå åtskilliga förändringar, är
naturligt, och säkerligen bero de högst betydliga olikheterna mellan våra
dagars och äldre Spetsbergskartor till en ej oväsentlig grad på förändringar
i glaciermassoma, till följe hvaraf i en trakt forna öar nu synas
sammanhänga med fastlandet, i en annan sund eller smärre fjordar nu förekomma,
hvaraf man förr ej såg spår, o. s. v.

Härmed hafva vi slutat vår korta skizz af landets allmänna
utseende och beskaffenhet, hvarföre vi nu anse det vara lämpligt att kasta
en blick på det oingifvande hafvet. Att detta är Norra Ishafvet, vet
enhvar, men — vi upprepa det ännu en gång — icke ens i dessa nordliga
trakter får man dermed nödvändigt förknippa tanken på isberg, som ho-

*) Denna uppskattas till omkriug 4,680 fot (enligt mätning af Dunér).

**) Den endast ytterst sällan tillgängliga ostkusten af Nordostlandet uppgifves vara
bildad af en enda, sammanhängande, omkring 10 svenska mil lång glaciervägg,
hvar-igenom den vid j>ass 2000 fot höga inlandsisen af börd ar sig sitt öfverflöd i hafvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolexp68/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free