Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring i vågorna, blötdjur af’ mångfaldiga slag krypa kring pa
klipporna eller simma på hafsytan, bryozoer (mossdjur) bygga sina
spets-eller korall-lika boningar på stenar eller tångarter o. s. v. — alla görande
hafvet till ett rikt visthus for åtskilliga, i större eller mindre mängd
uppträdande fiskar. Hvalar, hvalrossar och skälar fråssa bland dessa mindre
hafvets innevånare, sjelfva i sin tur föremål för glupska fienders anfall.
Att här beskrifva någon eller några al’ de lägre organiserade
djurarterna skulle utan tvifvel göra vår framställning mer än förlåtligt
långtrådig. Vi lemna dem derföre å sido, för att något utförligare få yttra
oss om några af de större djuren, hvilka spelat eller spela en viss rol i
Spetsbergens och Ishafs-farames historia. Nästan ända sedan denna ögrupps
upptäckt hafva nemligen hit företagits färder och härifrån hemförts skatter,
och, så att säga, guldgrufvan hafva de högre djuren bildat. Hade dessa
här ej funnits, skulle säkerligen Spctsbergs-öarne legat lika obesökta af
menniskor, som länderna kring sydpiolen. Den ena djurarten efter den
andra har utgjort föremål för menniskans vinnings- och mordlystnad, och
innan den ena blifvit till fullo utrotad, har hon redan böljat kasta snikna
blickar på någon annan. Med fog kan man derföre påstå, att näppeligen
torde någon annan fläck på jordklotet kunna erbjuda en så storartad bild
af ett ihärdigt och skoningslöst slagtande i stor skala, som just
Spetsbergen och angränsande haf.
Då vi nu gå att omnämna några af dessa offer för menniskans
grymhet, så torde det vara skäl att börja med den mest i ögonen
fallande och tillika mest om tal ta, den reputerliga Grönlands-hvalcn.
Be-klagligtvis kan man numera om denna säga nästan detsamma som
Kellgren om den sköna Lydia, att han ”är ej till”. Endast ett enda
exemplar har nemligen under de fyra svenska expeditionerna observerats af
denna djurart, som i forna tider hitlockade hela flottor af fångstfartyg,
bemannade med vinningslystna holländare, engelsmän, fransmän, danskar,
spaniorer, ryssar och tyskar, hvilka under ömsesidig träta och
blodsutgjutelse sökte tillskansa sig enhvar de största andelarne af det feta
bytet. Ensamt af holländare hemfördes härifrån under ungefär 100 års
tid (1669—1778, af hvilka flera voro krigs-år, då intet fartyg kunde
utsändas) af 14,167 fartyg 57,590 hvalar *), lemnandc en ren behållning af
*) I detta tal ingå ej de säkerligen ej få, som genom skepps förlisning gingo
förlorade, äfvonsom de, hvilka genom tillfogade sår omkommo, ehuru de ej föllo i sina
förföljares händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
