Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3,691,066 pund sterling. Med sådana talande siffror för ögonen kan man
ej förundra sig öfver, att denna klumpiga koloss numera endast sällan
synes i dessa farvatten; deremot äro andra hvalarter ingalunda sällsynta,
men dels äro dessa så starka och vilda, att de endast med svårighet kunna
fångas, dels äro de mera späckfattiga, så att deras fångst är mindre
lönande. De få derför ännu gå i fred, men huru länge?*)
Efter h valen kom turen till hvalrossen. K edan på tal om Beeren
Eiland hafva vi haft tillfälle att anföra exempel på de nederlag i stor
skala, som på dessa djur föröfvats, och mångfaldiga dylika från
Spetsbergen skulle kunna tillfogas. Isynnerhet då stora hopar hafva träffats
liggande på stranden och det lyckats fångstmännen i öfverraskningens
ögonblick döda den närmast vattnet liggande raden, hvarigenom döda
kroppar bildat en för de lefvande oöfverstiglig barrikad, har blodbadet
mången gång varit alldeles förfärligt. Minnesmärken efter dylika
tilldragelser förefinnas här och der vid stränderna; så t. ex. trodde sig 1861
års expedition på den lilla, låga sandön Moffen (en af hvalrossarnes forna
älsklingstillhåll) på afstånd se ett kalkberg, men vid närmare
undersökning befanns detta ej vara annat än tusentals på hvarandra hopade
hvalross-skelett. Lägger man härtill, att dessa djurs tröghet, klumpighet och
nyfikenhet göra dem till ett jemförelsevis lätt byte**), att de gema uppträda
samlade i flockar samt att de endast hvart tredje år föda en enda unge,
så finner man lätt, att, om den forcerade förföljelsen fortfar, denna
djurarts totala undergång snart är gifven. Ånnu 1861 visade sig vid norra
kusten och i Hinlopen Strait en stor massa deraf och, ehuru endast mera
sällan jagt på dem anstäldes, hemförde sagda års svenska expedition 30
—40 stycken dylika, men sistlidna år kunde vi på samma ställen,
oak-tadt allt vårt spejande, knappt få se skymten af ett eller ett par skygga
djur. Det torde derföre ej dröja länge, innan en stor del af de norska
fartyg, som bedrifva den egentliga fångsten bland polarisen, vänder sig
till annat håll. Böljan har redan skett, i det att trenne sådana fartyg
*) Som under de sista åren jagt på dessa längs Finmarks-kusterna med tillhjelp af
exploderande harpuner börjat med framgång bedrifvas, är det troligt, att inom få
år kretsen för denna handtering kommer att utsträckas äfven till Spetsbergen.
**) Förloppet af den vanliga hvalrossjagten, da djuret genom den vid harpunen, som
slungats i dess kropp, fastade linan ”spännes för” fångstbåten, hvilken på detta
sätt af stundom ända till 5 å 6 i dödsångest framrusande dragare i skummande
fart framsläpas mellan isstyckena, tilldess de uttröttade djuren, det ena efter det
andra, halas till båten och med lansen dödas — allt detta är så utförligt
beskrif-vet i föregående reseberättelser, att vi här blott anse oss böra helt kort påminna
derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
