Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1868 besökte N ovaja Semlja och der funno ”så mycket hvalross, om man
sjelf ville slå”.
Utom hvalrossen är det de ofta i betydliga hjordar på drifis-flaken
hvilande skälarterna, som nu utgöra den egentliga fbrvärfs-källan. Ånnu
finnas dessa i betydligt antal, men allmänt och på goda grunder klagas
dock öfver den för hvarje är skeende förminskningen. I ännu högre
grad är detta förhållandet med isbjörnen. Synnerligen lång tid är ej
förfluten, sedan (1863) på en af Tusenöame, der talrika, på stranden
liggande, afspäckade hvalrosskroppar erbjödo ett rikligt köttkalas, en
skeppsbesättning öfverraskades af anblicken af en hel legion björnar, hvilkas
talrikhet först ingaf respekt och fruktan, ända tilldess en oförvägen
fångstman, blott med lansen i hand, rusade emot dem och snart följd af sina
kamrater lyckades nedlägga 23 stycken, ehuru flera togo till flykten.
Likaledes hörde under föregående svenska färderna möten med dylika
djur till de ganska vanliga händelserna och 1861 års expedition kunde
hemföra ej mindre än 13 troféer efter dylika besegrade bjessar. Nu
der-emot lyckas det visserligen fångstfartygen att erhålla en eller annan; så
decimerade äro de dock, att vi 1868 ej lyckades fö se en enda.
Ännu flera djurarter äro föremål for denna skoningslösa förföljelse
och till följe deraf stadda i ett tydligt aftagande. Så är t. ex.
förhållandet med renarne, af hvilka, såsom vi med säkerhet veta, under sommaren
1868 dödades ej mindre än mellan 2 och 3 tusen stveken. Måhända är
det blott den omständigheten, att den östra delen af Spetsbergen och
stränderna kring Storfjorden med sina vidsträckta renmarker ofta nog
flera Ar å rad äro af ismassor skyddade för fångstmiinnens besök, som vi
hafva att tacka för dessa djurs ej obetydliga antal ännu den dag som är.
Äfven till foglarne har utrotningskriget utsträckts; någon jagtstadga
finnes ej och äfven om den funnes, skulle ingen bry sig om dess
efter-lefvande. Fjällripan, som i iildre berättelser angifves såsom allmän #), är
nu sa sällsynt, att ehuru af zoologerna särskild belöning var under vår
färd utsatt for densammas anskaffande, endast ett enda exemplar kunde
uppspanas. Förnämligast är dock ejdern föremål för sköflingen. Föga
hjelper det henne, att hon i valet af sina hiickningsplatser utvecklar mer
än vanligt gäsförstånd, i det att hon för att undgå räfvens obehagliga
*) Redan denna fogels tillvaro h ii retades är temligen förvånande. Af de få foglar,
som blott på fastlandet taga sin föda, är denna den enda. som hela vintern om
upi>ehåller sig härst ädes. oeh det synes i sanning vara en gåta. h vari från hon då
skall kunna erhålla äfven den allra ringaste matsmula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
