Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han någon gång gå anfallsvis till väga#), ehuruväl äfven sårade björnar
gema söka rädda sig genom flykten. Så t. ex. hörde vi en fångstman
berätta, huru han och en sårad björn uppfört en häftig kapplöpning längs
en strand, dervid den förre sände den ena kulan efter den andra ur sitt
bakladdnings-gevär utan att kunna förmå den senare, blödande ur en
mängd sår, att göra halt eller helt om. Deremot besitter han, isynnerhet
i af menniskor sällan besökta trakter, en god portion dumdristig
nyfikenhet, som gör, att han under upprepade lofvar åt sidorna närmar sig de
för honom ovanliga figurerna utan ond afsigt, fastän det så ofta uppfat-
tats. Yi påminna oss i detta afseende Nordenskiölds oförmodade tete-ii-téte
1861 med en sådan närgången nalle, som, ehuru helsad med stenkastning,
ej visade några blodiga hämndeplaner, så att hela äfventyret slutade utan
blodsutgjutelse på någondera sidan; liksom äfven om Chydenii upptäckt
af trenne björnar alldeles utanför båttältet, hvilka, utan att rusa på
honom, läto honom få tid att beväpna sig med sin bössa samt skjuta den
ena på blott 372 alnars distans, hvarefter de tvenne andra togo till
flykten, men begge inom en kort stund dödades. Visserligen är man dock
berättigad att ifrågasätta, huruvida ej i de nämnda fallen den
anthropolo-giska vetgirigheten hade en liten tillsats af anthropophagiskt förvärf-
ningsbegär. Det ligger åtminstone nära till hands att antaga, att öm
dessa djur — tack vare sagda nyfikenhet — komma under fund med, att
de hafva ätliga varor framför sig, de då ej försmå att göra försök, huru
detta, för dem nya slag af kött månde smaka. Emellertid saknas, oss
veterligen, i Spetsbergens annaler helt och hållet exempel på menniskomord,
begånget af isbjörnar.
Med undantag af renarne och riporna hemta samtliga de hittills
omnämnda djurarterna sin näring ur hafvets rika förråds-kammare, men
dessa äro dock ej de enda. Liksom på Beeren Eiland och
Finmarks-kustema, påträffas här massor af sjöfoglar, som ej sällan förenat sig till
dessa märkvärdiga ”fogelberg”, hvilka man snarast torde kunna förlikna
vid kolossala bikupor, der sjelfva kupan motsvaras af flera hundrade fot höga
fjällbranter, hvaije bi af en fogel samt det sakta surrandet af klagande
skrän och bullrande vingslag. Alla dessa foglar göra täta besök på hafvet
*) Harpnneraren ombord på Sofia berättade sig engånp jemte en kamrat hafva skjutit
på tvenne björnar, hvilka båda endast sårats. Förbittrade hade dessa börjat en
häftig strid med hvarandra, hvarunder refflorna hunno omladdas och nya,
dödande skott aflossas.
Sv. Folarexpedit. 1868. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
