Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till grunden uppgifves vara ”ett egendomligt uttryck af dumdrvg
sjelf-belåtenhet”. — Skulle den senare titeln erhålla lmfdens sanktion, taga vi
oss friheten att, på det samlingen af polis- och domstols-myndigheter här
måtte blifva kompletterad, föreslå benämningen ”Spetsbergens polisbetjent”
åt den här förekommande tärn-arten (Stema arctica), som ögonblickligen
rAed högljudda skrik anmäler en misstänkt främlings ankomst inom
distriktet (d. v. s. den holme, der de bygga och bo), kring honom
spionerande slår sina lofvar samt till sist med oförvägenhet och förbittring
störtar sig på honom. Säkerligen skall enhvar med nöje lemna den plats,
som bevakas af en större skara dylika närgångna, hetlefrade och ovettiga
försvarare.
f»
Annu återstå några, hvilkas stora antal göra dem förtjenta att
omtalas, nemligen alkor (Alca troile var. Brunnichii), teistar (Uria grylle)
och rotges (Mergulus alle). Det är dessa, som här hufvudsakligen bilda
de egentliga fogel- eller här s. k. alk-bergen, hvilken benämning redan
antyder, hvilken art är den ymnigast förekommande. Emellertid bygga
och bo dessa ej om hvarandra, utan liksom i olika våningar i det
gemensamma klipp-palatset. Längst ned i jordvåningen, d. v. s. i stenrösen
vid fjällbrantens fot, gömmer sig rotgesen eller rottkämsen, en trappa
högre upp residerar teisten (grisslan) i sällskap med lunnefogeln, i den
höga praktvåningen der ofvanför alkorna, och allra högst i frontispisen
och vindsrummen gråmåsen, såvida denne ej föredrager att bo ensam på
de i hafvet utskjutande klippuddarnes platåer.
Redan långt förrän man kommer i land, får man tillfälle att göra
alkornas och rotgesens bekantskap, der de i större och mindre flockar
fiska ute på hafvet. Särdeles lifvande är åsynen af de senare, der de
med qvicksilfverlik orolighet dyka och plaska omkring bland isbitarne,
hvaijemte deras litenhet (den är ej större än en mindre trast) ger
dem ett från alla öfriga härvarande simfoglar betydligt afvikande utseende.
En ytterligare förträfflig egenskap ega de deri, att deras kött hörer till
de verkliga läckerheterna, som skulle kunna försvara sin plats till och
med på en gourmands bord, och då skadar det ju icke, att de flerestädes
finnas i sådan myckenhet, att man ”lätt kan taga deras täta skaror för
moln”, hvadan också i ett skott kunna fallas ända till 10 a 12 stycken.
— Alkorna deremot lemna visserligen ett kött, som kan ätas, men
någon delikatess är det ej. Det är derföre egentligen deras ägg, som
eftersökas; många foglar dödas dock äfven för fjäderns skull. — Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
