Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regula sine exceptione”. Utmärkande för dem är dessutom deras kärlek
för den höga norden och det friska, om oek stundom mödosamma lifvet
derstädes.
Och, i sanning, vi kunna lätt fatta, huru äfven hos den obildade
en dylik känsla kan uppstå och rotas. Hela deras lif häruppe kan
betraktas såsom ett stort hazardspcl, i hvilket insatsen är lif, helsa och
arbete samt vinsten ofta nog högst betydlig och i de allra flesta fall
åtminstone någon. Och för dennas erhållande behöfva de ej underkasta sig
långvariga och påkostande mödor, utan endast vid de tillfällen, då utsigt
till byte vinkar eller fara hotar, måste de uppbjuda alla sina krafter och
anstränga sig af all sin förmåga, under det att mellantiden kan tillbringas
ganska bekymmerslöst och makligt. Äfven med förnödna kunskapers
för-värfvande behöfva de ej synnerligen besvära sig, ty endast för att blifva
harpunerare måste man ega den höga grad af skj utfärdighet och vana i
lans- och harpun-föring, hvilka i förening med en skarpsynthet, som
påminner om Coopers beskrifningar på Amerikas ”rödskinn”, i väsentlig
grad bestämma det blifvande bytets storlek. För det öfriga manskapet
är knappast annat än kraftiga armar af nöden. Till och med fartygens
befålhafvare behöfva ej bry sin hjema med vidlyftiga beräkningar och
besvärliga observationer. Sannt är visserligen, att man bland dem
påträffar i sitt yrke särdeles kunniga och bildade män, men å andra sidan
finnas andra, som synas styra, segla och handla blott ”af gammal vana”
Också må man ej hysa för stora fordringar; åtskilliga af dessa
Spetsbergs-kaptener hafva aldrig erhållit någon undervisning, utan det är blott deras
under föregående färder visade oförskräckthet och förvärfvade öfning,
som lyft dem upp till herrskareplatsen på skutan — en plats, som de
dock ej sällan få lemna for att återtaga harpunerarens eller den simple
fångstmannens sysslor. Under sådana förhållanden är det ej underligt,
om man påträffar en och annan, som anser sjökort för
öfverflödighets-varor och som om kompassen, såvida han eger en sådan, hyser minst
sagdt besynnerliga föreställningar. Också berättas, att ”kaptener” funnits,
som i tro att hafva styrt rakt på Spetsbergen kommit till Jan Mayen
eller Shetlands-öame, ja, till och med att en efter flera veckors undran,
om ej Spetsbergens fjälltoppar engång skulle synas, slutligen triumferande
fick se ej blott hvassa bergspetsar, utan äfven på bergens sluttningar
betande renlvjordar, hvilka dock, då jagt efter dem anstäldes, befunnos —
oh, ve! — vara kor, som helt lugnt promenerade på en af Lofoddens öar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
