Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten, att han, efter några fåfänga försök att med båtshaken få fäste på
hans glatta skinn, kunde uppfiskas med tillhjelp af en på tältstången
fästad större metkrok.
Sedan de nödiga solobservationerna blifvit tagna, gick det med frisk
bris undan till bottnen af Nordfjordens vestra arm. Denna upptages,
såsom vanligt, af en återgående glacier, utanför hvilken bugten är så grund,
att man ej ens med båt kan ro fram och att betydliga sträckor under
ebben ligga öfver vattenytan. Främsta uppmärksamheten ådrogo sig dock
tvenne höga, praktfulla berg, som bilda bugtens sidor och som nu döptes
och erhöllo namnen Capitolium och Colosseum. Deras nedre hälfter stupa
med branta sluttningar mot hafvet och från denna piedestal höja sig
nästan lodräta kalklager, som genom vittring blifvit indelade i otaliga,
nästan alldeles regelmessiga, kanske 500 fot höga nischer, liknande
halffbr-fallna fönsteröppningar i en kolossal ruin. Ett jemnt, ej söndersplittradt
tak af svart hyperit hvilar här ofvanpå och täckes i sin ordning af ett
väldigt snölager.
På e.m. den 10 anträddes affarden från denna plats, som utan tvifvel
måste räknas till de mest storartade på Spetsbergen. Närmaste uppgiften
var att äfven undersöka Nordfjordens östra arm, hvilken befanns skjuta
oväntadt långt in i landet och som nu för första gången skulle erhålla
namn. Detta bestämdes till Dicksonsbay efter en af vår expeditions första
gynnare. Efter att under natten hafva hvilat på det långa näs, som norr
om Saurieberget skjuter fram mot öster, genom solobservationer — såsom
vanligt — bestämt ställets läge, uppmätt en bas för Q ordens
triangule-ring, insamlat en mängd bergkalk-försteningar o. s. v., fortsattes farden
följande dag längre in i fjorden, dervid på ett lågt näs vid vestra
stranden anträffades en mängd kringspridda hvitfisk-ben, lemningar efter en
ryss-stuga samt en graf. Som tiden för sammanträffandet med Sofia
nalkades med stora steg, återstod ej annat än att senare på dagen vända om
och styra på Cap Thordsen, dit äfven ankomsten skedde utan några
äfventyr, om ock efter åtskilliga nödtvungna krokar bland de låga
sandnäsen och grunda lagunerna vid fjordens mynning.
Sofias uppehåll vid Cap Thordsen blef ej långvarigt, ty redan
följande morgon, den 12 Aug., afgingo vi till Kolbay för att afhemta våra
dit afresta kamrater. Dessas resa hade varit utan resultat, ty visserligen
lågo derstädes sex fartyg sysselsatta med hvitfiskföngst och en stor massa
afspäckade kroppar funnos i långa rader på de sandiga stränderna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
