Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinter uppehöllo sig i Iiödebay 18 ryssar, af* hvilka doek 12 oinkoinmo
och de öfriga anträffades af* ett norskt fartyg i ett ytterst eländigt tillstånd.
Bland alla dessa öfvervintringar finnes en, som mer än alla de
andra tillsammantagna blifvit allmänt känd och vunnit berömmelse, om ock
ej i sin verkliga, ursprungliga form. På nästan alla bildade språk har
spridts en barn berättelse om ”En vinter på Spetsbergen”, hvilken med
Robinson Crusoe delat äran af att fylla mången liten pilts fantasi med
drömmar om äfventyr och försakelser på obebodda öar i verldshafvet.
Den verkliga händelse, som härför ligger till grund och som sedan nästan
till oigenkännelighet blifvit utstofferad, är i korthet följande:
År 1743 utsände köpmannen Jeremias Okladmkoff i staden Mesen
(guvernementet Arkangel) ett fartyg med 14 mans besättning för att
idka hvalfiskfångst vid Spetsbergen. Afsigten var att gå till vestra
kusten, men en storm ej blott kastade skeppet till östra Spetsbergen, utan
äfven upp bland ismassor, hvaraf det 3 verst från land blef alldeles
inneslutet. Då man hvaije ögonblick kunde vänta, att det skulle krossas,
beslöts, att styrmannen, Alexis Himkof, jemte trenne man skulle försöka
nå land och uppsöka en stuga, som man trodde sig veta der vara
uppförd af ryssar. Efter en lika besvärlig som farlig vandring öfver
gungande isstycken lyckades det dem att nå stranden och efter något sökande
äfven sagda koja.
Denna befanns vara ganska förfallen, ungefär 36 fot lång, 18 fot
hög och lika bred med ett slags förstuga af 12 fots längd. Efter att i
densamma hafva tillbragt natten, funno de till sin förskräckelse följande
morgon, att stormen sopat hafvet alldeles rent från is och att fartyget
var försvunnet; som det sedan aldrig afhördes, är det antagligt, att det
slagits totalt i spillror. Deras belägenhet var ej den angenämaste, ty allt,
hvad de fört med sig, var ej mer än en bössa, 12 kulor, lika många
skott krut, en yxa, en liten kittel, en knif, elddon, omkring 12 marker
mjöl, en tobakspung och hvar sin tobakspipa. Och med detta förråd
skulle de öfvervintra.
Här var ej tid till overksam klagan. Huset iståndsattes, så godt
sig göra lät, och dess springor tillstoppades med mossa. Deras tolf skott
förskaffade dem lika många renar, men dermed var ock bössan utan
gagn. Längs stränderna företogos vandringar för hopsamlande af drifved,
och dervid gjordes ett i deras belägenhet ytterst vigtigt fynd: på några
plankor — rester af ett förolyckad t fartyg — anträffades en jemkrok och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
