Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla slag äfven några menniskoskallar. Det föll mig in att ordna dessa
lemningar, menniskan i midten, omgifven af sina underlvdande, som nu
af förgängelsen gjorts till hennes jemnlikar. En kommande forskare skall
kanske i denna gruppering af skallar tillhörande sju arter djur (hvalross,
två arter skälar, björn, ren, räf och — menniska) finna något att undra
öfver *).
Vandringen öfver den milsvida heden fortsättes. Jag hade till
sär-skildt ändamål att anskaffa färskt villebråd och hade nu gått i timtal utan
att fä tillfälle att skjuta ett skott. Det blef nödvändigt att anträda den
långa vandringen tillbaka till fartyget, och jag tog just med kikaren en sista
öfverblick öfver slätten, då på ej särdeles långt afstånd upptäcktes en
hjord af betande renar, bland hvilka ett gammalt djur, utmärkt genom
sin storlek och sin ljusa färg, isynnerhet ådrog sig uppmärksamheten. Jag
böljade nu med skydd af en liten kulle försigtigt närma mig. Då jag
ansåg mig hafva hunnit tillräckligt långt fram och nu varsamt höjde
huf-vudet för att rekognoscera, befans till min stora förvåning, att hela
hjorden hade försvunnit. Saken har sin enkla förklaring; de djupa
ravinerna och däldema, rVmliga nog att upptaga mera än en renhjord, äro
omöjliga att upptäcka, om man ej står alldeles vid deras rand; på
afstånd synes slätten obruten. Jag fick ej lång tid att undra; framför mig
hördes ett rasslande ljud, ett par hornspetsar visade sig öfver krönet af
en liten backe, hela hjorden kom tågande rakt emot mig, och jag fick
knappt tid att kasta mig framstupa på marken, som ej lemnade ringaste
skydd. Den gamle renen med den ljusa pelsen stannade med den breda
sidan vänd mot mig, och vädrade åt alla håll. Skottet small, jag hörde
det egendomliga ljudet af kulans anslag, djupet vacklade ett par steg och
föll fungt på sidan. De andra renarne sprungo nu fram på ömse sidor
om mig och en af dem, en nästan fullvuxen kalf, stod till och med en
god stund och betraktade mig på helt nära håll; men jag, som ännu
hyste den sanguiniska förhoppningen att kunna bära hem mitt byte, borde
*) Dylika benlemningar anträffas ofta vid de pa Spetsbergs-vikarnes stränder talrikt
befintliga ryss-stugorna och blandade med dem finner man sönderslagna verktyg,
bitar af klädespersedlar med flera dylika föremål liggande om hvarandra, så som
de blifvit utkastade genom dörren; man bringas att tänka på en kjökken-mödding
(som bekant namnet pa de afskrädeshögar efter stenålderns folk, som man funnit
i Danmark) i smått. Ryss-stugan, på de ställen, der den ännu ej alldeles
sammanstörtat, är en bostad af enklaste art: fyra af stockar hoptimrade väggar med
en dörröppning och en fönsterglugg, ett jordtäckt platt tak, invändigt ett rum
af några qvadratalnars vidd. några stenar till eldstad och ett lergolf: det kan ej
kallas öfverflöd af beqvämligheter, helst om det gäller att med dessa hjelpmedel
kämpa mot en jKjlarvinter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
