Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är gifvet, att man ej nöjer sig med att på afstånd beundra
Liefdebays herrligheter; enhvar längtar att gå i land. Må det tillåtas
mig att, äfven med fara af åtskilliga omsägningar, skildra en liten
exkursion öfver det lågbackiga slättlandet vid Sofias ankarplats.
Man lemnar fartyget och ror mot stranden. En ejdcrhona ger
sim-lektioner åt sin talrika barnskara. I luften ser man en tjufjo under skrik
och oväsen lugga några olyckliga måsar. Då man närmar sig stranden och
lutar sig öfver relingen, medan båten glider fram öfver vattnet, ser man
sig sväfva fram öfver väldiga bruna algskogar, i hvilka de otaliga
skarorna af krustaceer och blptdjur föra det eviga kriget med hvarandra.
Det kryper och hvimlar som i ett öfverfvldt aqvarium. Man landar på
den af vattnet tidtals betäckta delen af stranden (fjzeren), der bland
ste-name några fjäreplyttar löpa, ifrigt sökande sin föda. Vid sjelfva gränsen
för böljornas område ligger en vall, till hvars bildande de mest olikartade
föremål fiUt bidraga: uppvräkta tångmassor, drilvedens stammar och grenar,
bräder och spant af förolyckade båtar, tunnstäfver, stora ihåliga glaskulor,
-som förts hit från Norge, der sådana begagnas som nätflöten, m. m.
Sedan man väl kommit förbi detta ishafsvågomas museum, ser man
framför sig den vidsträckta heden med sina kullar och dalsänkningar. Går
man fram öfver slätten, finner man, att denna här och der afbrytes af
djupa raviner, bildade af bäckar, som, under snösmältningen uppsvälda till
forsande elfvar, skurit sig djupt ned i marken. Vegetationen är
jemfö-relsevis rik, och man helsar här åter med glädje de vackra
Saxifraga-arter, hvilka man i Isfjorden lärt sig känna. Det måtte vara sjelfva
fattigdomen i blomsterverIden, som gör. att man i den höga norden med
så stort intresse fäster sig vid de blommande växterna. I tropikerna, der
ögat hjelplöst skådar omkring på det orediga virrvarret af former och
individer, förlora sig enskildheterna; häruppe likasom i fjälltrakterna
träder hvaije enskild växt fram med en individualitet, som har något i hög
grad tilldragande, och äro vännerna lätt räknade, blifva de i samma mån
kärare.
Under dessa blomsterfunderingar hafva vi emellertid hunnit ett godt
stycke fram på slätten. I en dalsänkning synes en oräknelig skara
grå föremål röra sig om hvarandra. Det är en flock gäss, som går
på bete och som nu sammanskockat sig till höstflyttningen. På en kulle
står ett väldigt, 5 k 6 alnar högt kors, hvars armar äro fullristade med
ryska bokstäfver; på marken vid dess fot ligga bland en mängd djurben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
