Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes vam af en viss vigt for vetenskapen, hade geologerna, hvarhelst
den ifrågavarande bildningen anträffades, med berömvärdt nit egnat sina
krafter åt att sönderboka sten och sina ögon ät att leta efter nägon den
ringaste bit af en snäcka eller någon annan af de bokstäfver, med hvilka
geologiens historia är skrifven. En al* vetenskapens högste målsmän lär
till och med i ett bref hafva förklarat, att ett dylikt petrefakt vore ett
bestämdt desideratum och således på ett eller annat sätt måste uppletas.
Det var förgäfves; skiffern var omedgörlig, den lät sig krossas i små
smulor utan att yppa hemligheten af sin härkomst. Detta nu såsom
inledning. 1 lägret på Middelhook sutto, sedan dagens värf blifvit slutade,
två af kamraterna pd den af småsten bildade strandvallen, i lugn
belåtenhet rökande sin aftonpipa. Spetsbergsluften föryngrar; efter en stund
voro de båda inbegripna i den helsosamma och roande sysselsättningen
att — kasta smörgås. Den ene hade upptagit en liten flat sten, just en
sådan, som älskare af ofvannämnda vackra konst utvälja, och stod i
begrepp att kasta densamma utefter den lugna vattenytan, då hans skarpa
öga fastes på den lilla stenen med ett intresse, som om han hittat ett
guldstycke. Och ett guldstycke var det också på sätt och vis. Stenen
var ett stycke skiffer tillhörande Heklahook-formationen, och på dess släta
yta aftecknade sig tydligt och vackert formerna af ett snäckskal. Nu
böljades ett letande bland småstenarne; på somliga funnos snäckor, på
andra fiskfjäll m. m.; det var ett helt arkiv, som låg på stranden. Xvckeln
till gåtan var funnen, den geologiska bildningens ålder bestämd (den
tillhör devoniska perioden), geologerna sjelfva belåtna och ett ytterligare
resultat lagdt till expeditionens behållning. Sic itur ad astra — på
Spetsbergen.
I lägret på Middelhook qvardröjde vi öfver natten och en del af
följande förmiddag. En renko, åtföljd af en större och en mindre kalf.
kom i sigte och två af dessa djur skötos. Vårt kött-förråd, som låg
upp-lagdt pä stranden, måtte hafva förefallit lockande för andra än oss, ty en
stund före vår affard kom en svart räf från kullame ned till stranden
och styrde med god fart kursen mkt på vårt läger, utan att låta afskräcka
sig af den flammande stockelden eller närvaron af menniskor. De skjutna
rename voro hans mål, allt annat af ingen betydelse. Denna ensidiga
uppfattning bragte honom om lifvet, och vi hade nu en hvit och en
svart räf (de döptes till Ormudz och Ahriman) till prydnad för
båtens förstäf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
