Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sceneriet i Liefdebay liknar det i Isfjordens vackraste trakter. Det
är samma landskapstyp; närmast stranden ett stundom något backigt, mer
och mindre vegetationsrikt lågland, som här och der i form af dalar
inskjuter mellan bergen. ’Detta lågland begränsas af en bergsbrant, hvars
krön Synes delad t i toppar af om vexlande daning, mellan hvilka här och
der snö- och ismassor framsticka. Glacierer, som nå ända ned till hafvet,
saknas fullkomligt på långa sträckor af stranden. Bergen utgöras i
allmänhet af röda, gröna och mörkblå skifferarter tillhörande
Heklahook-formationen. Ett landskap sådant som detta, med snön och isen alldeles
trängda i bakgrunden, speglande sig i fjordens lugna vatten, vederlägger
ju alla de gängse föreställningarna om Spetsbergen och polartrakterna,
allra helst om åskådaren, som fallet var med oss, gynnas af herrligt,
sol-varmt väder och således kan till fullo njuta af ännu ett behag, den friska,
egendomligt klara och genomskinliga luften. Men tyvärr är all denna
herrlighet ej mångenstädes att återfinna. Scenen vexlar och Charles Fore
land eller trakterna kring Amsterdam Eiland m. fl. bjuda på en helt
annan anrättning. De ishölj da bergen eller de blå- och grönglänsande
glacierema gå väl an; de äro åtminstone storartade i all sin afskräckande
prakt; men’ lågländerna, de milsvida strandslättcrna, betäckta af kantiga
småstenar, bland hvilka möjligen här och der en gråsvart laf framsticker, de
äro sannerligen dysterhetens stamgods. Här är icke förhärjning och död,
icke en vulkantrakts vilda förstörelse, utan tung, mjeltsjuk ödslighet. Öfver
landskapet hänger en låg, grå, töckenhöljd himmel och Ishafvets
genomträngande il sveper med snöyra kring slätten och de enda föremål, vid hvilka
blicken stannar, är en rad af grafvar med kistorna stående till hälften
ofvan jord och här och der kringspridda namnbräden, skallar och ben.
Den 31 rodde vi från Middelhook förbi mynningen af Woodbay och
rastade en stund på den motliggande östra stranden. På låglandet här
iakttogs en företeelse, liknande den på sidan 30 från Beeren Eiland
omtalade. Marken, som hade utseende att vara bildad af torkad dy eller
lös mull, var på några ställen, bland annat på sluttningen af en låg backe,
genom grunda fåror indelad i regelbundna sexkantiga figurer af ungefär
en fots sida. Här fanns äfven en stor lagun betäckt af foglar; bland dem
kryckjen i sin vackra ungdrägt med svart halsband och svartbrämad stjert.
Sedan vi lemnat detta ställe, fbljde vi Liefdebays östra strand och
upp-slogo mot qvällen vårt läger i en liten, väl skyddad bugt, i hvars in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
