Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller, som en af Carlskrona-matroserna mera uttrycksfullt än egentligen
begripligt plägade säga: ”alldeles opp and down” *).
Den 1 September på eftermiddagen lemnade vi detta läger och
rodde fortfarande längs östra kusten i riktning mot Liefdebavs mynning.
Hämnder hade vi tillfälle att från båten åse en jagt, som två af
manskapet anstälde på ett par renar, hvilka dock aldrig* kommo inom
skotthåll. Kuststräckan, längs hvilken vi färdades, utgjordes som vanligt
närmast vattnet af ett backigt lågland. Då vi nu nalkades fjordens
mynning, böljade en dyning gå, som betydligt försvårade landstigningarna.
Under denna färd blefvo vi vittnen till ett i hög grad märkvärdigt och
vackert skådespel. En hjord af livitfiskar visade sig nära båten. Xu
framträdde tydligt fångstmännens rofdjursnatur; nästan ofrivilligt, liksom
ledda af ett slags instinkt, grepo de till bössorna, och det var med nöd,
båtchefens energiska befallning kunde förekomma ett ändamålslöst
mördande. Djuren riktade sin kosa mot vår båt, och vi sutto i tyst afvaktan,
blickande öfver relingen ned i det i solen glittrande vattnet. Xu dök
ett af de stora bländhvita djuren upp ur djupet under båten. Först
syntes han i det klargröna, genomskinliga vattnet som en blänkande måne,
sedan sam han, närmande sig vtan, jemnsides med båten och vände
der-vid sitt hufvud så, att det svarta ögat blickade upp på oss. Vi sågo
några fot under oss hvarje kontur af hans fläcklösa kropp, hvaije rörelse
af den bugtande stjertfenan. Slutligen höjde han sig öfver vattnet,
sprutade upp en vattenstråle och försvann. Det låg något obegripligt trolskt
i denna företeelse. Alla sagor om sjöjungfru!-, af hafstrollen förhexade
prinsessor o. d. gycklade i fantasien. — I hjorden funnos äfven några
gråaktiga ungar; ett gammalt djur kan med afseende på skinnets färg
och glatthet endast jemfbras med en 15 fot lång livit — glacéhandske.
Efter en styf rodd, hvarunder.vi slutligen fingo att kämpa mot
sjögång, landade vi mot qvällen vid en liten holme nära Grcyhook, udden
som framskjuter mellan Liefdebay och Wijdebay. Det beslöts, att vi här
skulle tillbringa natten och invänta Sofias återkomst. Skäret var just
ej någon angenäm lägerplats. Isliafvct, nu upprördt af storm, piskade
med vreda böljor dess yttersida och kastade stänk och skum öfver den
plats, der vi sökte en fristad. Ibland — d. v. s. då man sjelf får tjena
till anemometer — förefaller det, som om Spetsbergs-blåsten hade den
*) *’Up and down” säjres om ankarkettingen, da den vid ankarets Hittande visar rätt
upp och ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
