Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrigt iorsökte vi på grund af någon reminiscens från Coopcrs romaner
de af våra amerikanska motbilder beprisade ”ribs of venison” och funno
dem i allo förtjente af loford.
Medan middagen tillnistas äro expeditionens medlemmar på olika
sätt sysselsatta. En gräfver i en liten puss efter sötvattens-alger och
annat smått och godt; en annan verkställer, sittande på en tunna, en
sol-observation. Emellertid är middagen färdig; den uppdukas inne i
båten; steken försvinner som en rök; smöret, utsatt för de spetsiga
jagt-knifvarnes anfall, ser ut, som om foglar hackat deri. Kaffet inkommer
i de sedvanliga bleckmåtten, ingen minnes mera den tid, då till denna
dryck brukades grädde; (ett försök att mjölka en skjuten renko gaf,
oafsedt det mindre ekonomiska i en dylik landthusliållning, ett föga
uppmuntrande resultat). Efter middagens slut tar sällskapet sin siesta i
det herrliga solskenet på den fina rena sanden. Och så kommer qvällen
eller rättare qvällen kommer aldrig, ty ännu flammar på himlen
midnattssolen. Denna underliga ordning med dagsljuset gör en omhvälfning af
alla lefnadsvanor; man äter, när man är hungrig, och sofver, då man blir
trött, men om det sker på dagen eller natten, dcrom frågar man föga.
Nu är emellertid hvilans timme kommen och alla draga sig in i båten.
Här har allt sitt bestämda rum. livar och en får en båttoft till plats för
sina småsaker och några (mycket begränsad t antal) qvadratfot planka
under båttoften till plats for sig sjelf* Sofsäcken pådrages, man faller
baklänges ned i sitt fack med en förhoppning, att man må gynnas af
slumpen och ej komma mot några alltför hårda brödkanter, hvilket under
nattens lopp möjligen kunde föranleda ett visst obehag och på ryggen
en viss randighet, som är mera vacker än angenäm; ty ”der trädet
faller, der blifver det liggande”. Det sofvande sällskapet liknar vida mera
ett spanmålsmagasin än en samling af mer och mindre utmärkta
vetenskapsmän. Ingen skilnad kan upptäckas; ur den säck, som antages
innehålla en ledamot af akademien, framkryper vid dagens inbrott kanske en
harpunerare med mycket outvecklad vetenskaplighet, och hvad
snarkningen beträffar, tvekes denna sätta sig öfver alla rangskilnader. Det är synd,
att jag ej, för att fullkomna taflan, kan tillägga, att utanför båten står
vaktande i det bleka nattljuset Spetsbergens hvitpelsade monark, ty detta
hände ju aldrig oss, så ofta det än vid 1861 års expedition var fallet, att
dagens första göromål blef att skjuta den björn, som om natten hållit de
sofvande sällskap. På morgonen vakna alla uthvilade och i godt humör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
