Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innevånare, den snöhvita ismåsen, som ej hade försyn att under sitt
ftosseri och slagsmål med kamrater nedsudla den oskuldsrena drägten.
Som för de zoologiska samlingarna några exemplar af denna rent arktiska
fogelart behöfdes, begaf sig en af expeditionens mindre skjutkunniga
medlemmar till iskanten, der han med ena skottet ur dubbelbössan snart
lyckades fålla en dylik. Under det han nu afvaktar de andras snara och
säkra återkomst, märker han långt bort på isen en punkt, som med snabb
fart närmar sig. Uppenbarligen en räf! Men hvad är nu att göra? Blott
ena bösspipan laddad med småhagel — ingen mera ammunition medförd
— och till på köpet räfvens förmodade skygghet! Allt tyckes hafva
sammans vuri t sig för att åstadkomma ett fiasco i jagtväg — ett resultat,
desto harmligare, som talrika åskådare på Sofias däck nyfiket afvakta,
hv&d komma månde. Både hoppet om framgång och tanken på en
hederlig reträtt voro härigenom afskurna. Nedhukad i en liten
fördjupning i isen, hinner den improviserade räQägaren knappast räkna de få
minuter, som förflyta, tilldess riifven i fullt galopp hinner upp på en
liten snökulle, hvarifrån jägaren hel och hållen måste visa sig för hans
blickar. Ingen tid att förlora! Hållet är visserligen oförsvarligt långt,
men det smakar ändå något att en gång i lifvet få lossa ett skott på en
räf, och alltså — pang!
Att ej ett hår blifvit krökt på Mickels pels, är uppenbart. Under
muntra, lifliga skutt kors och tvärs söker han att lukta sig till, hvad dessa
små, svarta tingestar månde vara, som rundt omkring honom surrat på
isbitarne. Förmodligen otillfredsstäld med resultatet af sina forskningar
och under hopp att af sjelfva roten och upphofvet till det vidunderliga
fenomenet erhålla en nöjaktig förklaring, framrycker m:r Mickel i kort
galopp och i rak linea mot den förbluffade jägaren. Der står nu denne
arme martyr, orörlig som en saltstod, med sitt oladdade gevär, och stirrar
på sin ogenerade kontrapart, hvilken, kommen på knappa f) stegs afstånd,
sätter sig som en hund, förmodligen fin* att kunna göra mera tillförlitliga
observationer. Och ej nog härmed — från Sofia höras de mest skallande
hurrarop af alla man på däck. Ah, kom blott ett steg eller två närmare,
allra som sötaste Herr Räf, så skall jag nog med bösskolfven betala dig
för ditt försmädliga smågrin samt stoppa munnen till på de vid ett
alldeles olämpligt tillfälle jublande ”Sofisterna”! Härtill visar han dock ingen
synnerlig lust, utan efter en tete ii tete på omkring 5 minuter går han
helt trankilt förbi sin oskadlige motståndare fram mot iskanten, utväljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
