Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett läckert köttstycke af skälkadavret och återvänder dermed lugnt och
stilla till sin fasta borg bland fjällen.
n
Annu är dock ej dramat utspeladt. En af kamraterna skyndar från
fartyget, försedd med bössa samt ammunition, och snart ligga tvenne
blodtörstiga kämpar så godt som möjligt dolda bakom isfältets snövallar.
Tiden behöfver ej blifva det unga blod för lång, ty inom en qvart synes
den välbekanta räffiguren hastigt närma sig skådeplatsen för hans förra
idrotter. Den nye skytten pröfvar nu sin lycka, men en mild genius
vakar öfver den bepelsade passageraren. Bösspipan springer i stycken
och efter en noggrann undersökning af de projektiler, som dansat omkring
honom, finner Maitre Renard förmodligen dessa utgöra en alltför
hård-smält krydda till den lockande steken, hvarföre han med största lugn och
i bästa ordning retirerar och snart befinner sig utom skotthåll. Då
aftonmåltiden redan väntade ombord och dessutom den rykande skorstenen
vittnade om en stundande snar afresa, återstod för de olyckliga skyttame
ej annat än att följa räfvens exempel: att retirera, om ock ej med lika
krigsära.
En half timma hade förflutit, kaptenen hade redan bestigit
kommando-bryggan och alla voro beredde att säga Brandewijnebay ett förmodligen
evigt farväl, då — hast du mir gesehen! — samma välbekanta punkt åter
synes på isfältet med snabb fart närma sig. En qvarts uppehåll beviljas,
åter begifver sig den förstnämnda skytten till iskanten — och inom den
föreskrifna tidens förlopp vänder herr Mickel sina tassar i vädret. Minst
så stolt som en halfgud, kan nu den lycklige räfdödaren återvända till
fartyget, för att denna gång mottagas ej af hånande jubelrop, utan af
skyldrade gevär, och grafölet drickes med lust och gamman. — Se der
en liten jagthistoria, som åtminstone eger det företrädet framför många
andra, att vara fullt öfverensstämmande med verkligheten — en abnormitet
hos en jägarehistoria, som endast kan förklaras derigenom, att alltför
talrika ögonvittnen förhindra en ganska frestande och måhända ej obehöflig
utstoffering af densamma. Den vidlyftighet, hvarmed den blifvit berättad,
har sin grund deri, att som hjelten *) i detta drama säkerligen får fritt
husrum på något af våra större museer, så har författaren trott det ej
vara olämpligt, att han redan förut blifvit presenterad för en eller annan
af dera, som der fö lära känna honom.
*) Förstå mig rätt — härmed menas naturligtvis räfven, hvilken utan gensägelse spelade
största rolen i pjesen och derföre med skäl kan anses såsom den egentlige hjelten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
