Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbrytes, i förhoppning att kunna nedföra fårskare och bättre
underrättelser angående isens läge norrut, men, med undantag af smärre
detalj-afvikelser, lydde alltid rapporterna, att ett flera mil bredt, alldeles obrutet
isband sträckte sig från Nordostlandet söder om C-astréns öar mot norr
och öster, ur hvilket Sju-öarnes ända till 15—1800 fot höga klippmassor
trotsigt höjde sig. Endast närmast Nordkap simmade drifis, vexlande
efter strömmens och vindens olika riktningar, och på fältet deremellan
och de sydligaste Sju-öame visade sig kanaler och remnor med öppet
vatten. Men bakom sagda isband, som afundsjukt spärrade vägen mot
norr och öster, syntes ett öppet och isfritt haf, sträckande sig — hur långt?
Under vårt uppehåll härstädes föreföllo ett par jagtepisoder, som i
brist på märkvärdigare och intressantare händelser här må finna plats.
Må dock ingen vänta sig några strider med polartrakternas silfverpelsade
herrskare, ty äfven här syntes han sky vår stridslystnad och våra
Re-mington-gevär *). Han hade helt nyligen tagit sig en promenad längs
strandisens kant och dervid på ett ställe råkat att plumsa i vattnet. På
ett annat ställe fingo vi skåda hans slagtbänk, en plats, der snön,
öfver-korsad af hundradetals räfspår, blifvit upptrampad och förvandlad till en
blodfärgad massa och hvarest nu lågo de kringkastade benen och den
sönderslitna, väl afspiickade huden af en dödad skäl. Men oaktadt han
således qvarlemnat sitt visitkort, syntes, såsom sagdt är, han sjelf alldeles
icke. Vi kunna derföre blott tala om ett par renjagter, af hvilka
åtminstone den ena lemnar ett nvtt talande bevis på djurens menlösa
godtrogenhet i dessa nästan alltid menniskotomma trakter.
På eftermiddagen d. 6 Sept. företogo sig några af naturforskarne en
utfärd till den nordligare af Castréns öar, hvars vestra strand var isfri,
under det att de öfriga omgåfvos af fast is. Då man här hade all möjlig
anledning att träffa isbjörn, måste naturligtvis bössor medtagas; endast en,
som längesedan insett det tröttande och obeqviiina i att krypa omkring
efter mossor och lafvar med en dylik tingest dinglande på ryggen,
försummade detta försigtighetsmått och stälde sig under en beväpnad
kamrats beskydd. Under det att de öfrige följde hafsstranden, styrde dessa
kosan mot höjden och varsna dervid efter en kort stund ett par ståtliga
renhorn, hvilka stucko upp och rörde sig ofvan en af de kullerstens-
*) Dessa, nom i början voro miudre begärliga, blefvo mot resans slut mycket
eftersökta såväl för den hastighet, h v arm ed de kunde laddas, som för sin utmärkta
träffsäkerhet, isynnerhet på långt håll, samt för den kraft, hvarmed kulan
fram-drifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
