Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vallar, som nästan terrassformigt lågo den ena ofvanpå den andra.
Genast böljade jägares s. k. ”feu sacré” att bränna de något sådant byte ej
väntande söndagsjägame; en stor portör och en läderväska med
inneliggande verktyg for stenarters insamling, hvilka genast afkastades och sedan
omöjligt kunde bland de labyrintlikt sammanvräkta stenhopame återfinnas,
skola, om de i framtiden anträffas, for upphittaren tjena såsom bevis på
deras glödande ifver. Efter en ädel, men, såsom utgången visade,
alldeles öfverflödig strid om, hvilken skulle vara nog lycklig att få skjuta
fbrsta skottet, begynte uppför sluttningar och bakom klippblock ett så
försigtigt framkrypande, som var förenligt med den rådande
sinnesstämningen. Måhända var det denna, som gaf upphof till ett något olämpligt
stenras, just som de nalkades öfversta kanten af den sista stenvall, som
skilde de mordlystne från de intet ondt anande djuren. Sedan denna
kant blifvit uppnådd, visade sig tvenne renar, en ko och en kalf med
ungefär qvartershöga horn, hvilka — om till följe af stenramlet eller
bristande föda, lemnas osagdt — i sakta mak aflägsnade sig. Som hållet
var alltför långt, åtminstone för mindre vana skyttar, återstod ej annat än
att lugna sig och afvakta gynnsammare tillfälle.
Renkon med sin stolta hornkrona, tätt i hälame följd af sin unge
herr son, fortsatte emellertid helt sakta sin marsch, här och der
stannande för att uppsnappa något grässtrå, som liksom på trots letat sig till
litet jord bland stenhopame. Kursen styrdes ned mot hafvet, der ett
besynnerligt föremål • fängslade deras uppmärksamhet. Det var den på
stranden uppdragna båten, hvilken nu måste närmare skärskådas och benosas.
Hade någon person legat stilla i densamma, är det mer än sannolikt, att
han fått undergå samma behandling och haft tillfälle att placera en kula
i ettdera af djuren utan annat besvär än att trycka af bössan.
Lyckligtvis för våra jägare var dock båten alldeles folktom. Tagande en omväg,
böljade de senare att försigtigt klättra utför en alldeles ofvanför båtstället
befintlig, trång däld i den till större och mindre stenar söndersplittrade
fjällsluttningen, och samtidigt började renarne, sedan de ej funnit något ätligt
i båten, att betande sakta draga sig uppåt samma däld. Under — såsom
det sedan visade sig — alldeles öfverdrifvcn försigtighet nalkades de
tvenne jägame med sitt enda gevär, och slutligen kunde den främst
krypande, dold bakom några stenblock, affyra ett skott på de 80 h, 90 alnar
derifrån betande djuren. Arm och bössa darrade af orolig ifver, och
resultatet blef derföre ock endast ett ”hål i luften”. Det andra skottet, under
Sv. Polarezpedit. 1868. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
