Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angenäm och våra hytter, hvilka säkert nu skulle förefalla oss såsom nog
svala sängkammare, alldeles tillräckligt varma. Om denna rätt
märkvärdiga acklimatisering skall i det följande ytterligare talas. Det största
men, som kölden förorsakade, var, att isen derigenom förstärktes. På
ytan, der hafsvattnet utspädes genom sötvatten från smältande ismassor,
bilda sig isskållor och s. k. talriksis; tjockan, som slår sig ned på vattnet,
fryser, och de gamla isblocken blifva stålhårda. All denna ovälkomna
isrikedom i förening med det tilltagande mörkret försvårar seglingen i
otrolig grad. Djurlifvet var ännu ganska rikt; åtskilliga foglar (stormås,
lunnefogel m. fl.) sågos och djuplodningama gåfvo ständig tillökning till
de zoologiska samlingarna.
Sedan vi i några dagar följt isgränsen och funnit att denna nu,
likasom förhållandet var i Augusti, sänkte sig mer och mer söderut, allt
som vi (gynnade af en stark ström, som slutligen fick till motståndare
hård sydvestlig vind) framträngde mot vester, beslöts, att vi skulle
återvända till Spetsbergen, helst kolförrådet var starkt medtaget. Den dag,
då detta beslut fattades, d. 23 Sept., förtjcnar att särskildt omtalas. Vi
befunno oss nu på 78° 26’ nordlig latitud och 2° 17’ vestlig longitud. Det
var herrligt, solklart väder. Fartyget låg vid ett isfält, på alla sidor
om-gifvet af större och mindre isblock, somliga flata, andra uppresta mot
hvarandra, genombrutna eller urhålkade till hvalf, från hvilkas inre de praktfullaste
rent lazurblå fargskiftningar återkastades. En stor del af fartygets
innevånare voro sysselsatte på isfältet. Några af manskapet fvlde vatten från
den lilla söt vattenssjö, som bildat sig på midten af den stora isytan,
fysikern gjorde sina observationer, en skridskogångare hade lyckats uppleta
en passande bana för sina konsstycken, en nybörjare i skidlöpning, hvars
enda konststycke var att falla omkull, bedref med högst tvifvelaktig
framgång repetitionerna till en blifvande isvandring mot polen. Djurlifvet
var här af en högst oväntad rikedom och särskildt blef djuplodningen af
största intresse #). Djupet var nemligen 2(>50 famnar och från detta djup
(öfver V3 mil) upphemtade bottenhuggaren en massa, som nästan helt
och hållet bestod af bruna och hvita foraminiferer (en af de allra lägsta
djurformerna), bland hvilka dock jemte annat en krustacé (en Cuma-art)
anträffades. För öfrigt förvånades vi att bland isen midt på Atlantiska
*) Vi kunna ej påminna ohk. om det var vid detta tillfälle eller vid någon af de andra
djuplodningama, som det hände, att, då redan apparaten hunnit nära bottnen, linan
brant, men i sista ögonblicket vid relingen fångades af en af officerame; ett
motstycke i smått till hvad som inträffade vid Atlantiska telegrafkabelns nedläggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
