Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörker, och man skall finna, att saken får ett något allvarligare utseende.
Ingen vågar sig under storm in bland skär; ’men flytande, rörliga skär,
som gå anfallsvis tillväga, äro ännu farligare.
Mot alla dessa svårigheter stodo vi ingalunda maktlösa. Vårt lilla
förträffliga fartyg bar visserligen åtskilliga märken, bucklor och repor
efter sina senaste kryssningar bland isen, men var för öfrigt i bästa skick,
både hvad skrofvet och maskinen beträffade. Sofias skönhet hade deremot
lidit betänkligt afbräck. Hon hade lemnat Carlskrona såsom en kokett
liten örlogsskonert med höga stänger och bramrår och en viss förfinad
elegans i hela sitt skick. Men det gick med Sofia som med hennes
innevånare: toilettens prydlighet befann sig, allt som vi hunno mot norden, på
en jemnt fortgående indragning, och när hon nu låg förankrad vid ett isfält
i sin arktiska skrud med de korta, all ståt af stänger och rår beröfvade
mastema, med tunnan, en visserligen nyttig men ej just vacker persedel,
på förtoppen samt belamrad med de många båtarae, såg hon ut snarare
som en, som ”går i hushållet”, än som en fin fröken. Öfverbyggnaden
midskepps hade redan gjort oss stor tjenst; framför ratten på
kommandobryggan hade uppförts en skärm med fönster till skydd för rorsmannen.
Kolförrådet, med afräkning af den till bränsle under en polarvinter
behöf-liga qvantiteten, ansågs kunna räcka för en färd af öfver 200 geogr. mil.
En öfvervintring behöfde vi ej frukta. Vi hade ännu proviant för
ett helt år och skörbjuggsmedel i tillräcklig mängd och af olika art.
Fartyget var väl ombonadt mot kölden, och i Tromsö hade anskaffats
fullständiga uppsättningar af pelskläder#), hvaijemte ombord funnos en
mängd renhudar till förfärdigande af dylika plagg, segelduksstöflar för
is-fårdema m. m. Dessutom hade vi, hvad som ej får lemnas ur räkningen,
i biblioteket och orgeln medel till passande förströelse; slätten på Parrys
*) Yignetten vid slutet af 8:de kapitlet visar en man iklädd denna vinterkostym, som
består af en ”päsk” (en vid pels af renhud med fällen vänd utåt och hoj)sydd
framtill), ”komager” (ludna lappkänger af renhud med ett särskild t slags torrt
gräs till foder närmast foten), ”bellinger” (damasker) och vantar af samma
material. Dessa kläder kommo vi, utom någon gång vid de magnetiska
observationerna, aldrig att bära. Under sommarmånaderna behöfver man på Spetsbergen ej
andra kläder än sådana som hos oss begagnas af personer, som vistas mycket i
fria luften. Den vanliga sjömanna-ylleskjortan blef äfven för vetenskapsmännen
ett favoritplagg, stundom ersättande både rock och väst. — Ramen kring
teckningen bildas af Spetsbergsvapnen, harpunen, lansen och hvitfisk-skotteln. Harpunen
hålles alltid hvass som en rakknif; lansen, fångstmannens favoritvapen mot björn
och hvalross och som dertill vid isvandringarna ofta får tjenstgöra som
promenadkäpp, är just ingen strumpsticka; klingan är 3 tum bred med ett nära 3 fot långt
jemskaft, som fortsätter sig i ett oformligt tjockt träskaft. En vanlig harpun
skulle ej fastna i hvitfiskens tunna hud; skotteln har derför hullingar, som sedan
klingan inträngt slå sig tvärs och derigenom hindra hennes utryckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
