Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagarnes obehagligheter. Allmänt jubel; servering af bäsk öfver lag. —
På däck synes sjön ännu gå hög, men vi hafva intet obehag. Sofia
klättrar i backarne som en get, men måste skynda sig alla sina 10 knop
for att hinna undan de efterjagande sjöarne. Bakom aktern reser sig
den gröna hvitskummande väggen, men innan hon nedfaller, är det lilla
nötskalet redan långt borta. Vi äro nu omkring 240 minuter från hamn.
Alla arbeta med upphuggningen af* isen och däckets rengörande. Det
är en helt ljuflig stämning i luften. Efter ett styft arbete nedkomma vi
i gunrummet varma och svettiga och finna det så hett (Obs. ingen eld i
kaminen sedan två dygn; orten: norr om Norge; tiden: slutet af Oktober),
att vi måste hafva sodavatten att svalka oss med. På däcket under
arbetet med isens bortskaffande inträffa stundom komiska uppträden. En
sjö, större än de andra, låter Sofia göra en af dessa egendomliga rörelser,
då däcket tyckes vilja långsamt men säkert hälla allt sitt lösgods i sjön.
En af oss förlorar jemnvigten, trillar omkull, hugger utan anseende till
personen den närmast stående i benet, drar omkull honom, hvarefter de
båda förena sig om att endrägteligen rulla ned till lä reling. Sedan
arbetet är verkstäldt, sitta vi en stund på den islupna aktersoffan och
beundra vågoma och Sofia, och gå sedan ned till ett trefligt sällskapslif i
gunrummet. I hytterna börja fönstren befria sig från sin isbetäckning.”
Den 19 fortsätter dagboken: ”Hisklig rullning under natten. Sjö
på sjö spolar öfver däcket; det är Ishafvets ilskna afskedshelsning.
Styrmannen kommer in vid frukosten och rapporterar land i sigte. I
vattnet är temperaturen nu +8° och i luften +6*; således ett tvärt
ombyte och en betydlig skilnad. Vi göra ej annat än sitta på däcket
och inandas med välbehag den ljumma luften. Däcket spolas rent från
is och — mirabile visu -— torkar sedan, en syn, som vi ej haft på många
veckor. Nere i gunrummet är hett och qvaft*); sodavatten röner fort-
*) Detta uttryck må stå för dagbokens räkning, men är dock ingalunda så
öfverdrif-vet, som man kanske är böjd att tro. Vi hade nu uppenbarligen inträdt i ett
alldeles nytt klimat, som maste förefalla oss, kommande från polarvinterns område,
ganska sydländskt. De meteorologiska iakttagelserna under denna resa tyckas
gifva vid handen, att Spetsbergen (med Beeren Eiland) samt de norr och söder
om detta bälte liggande latituderna bilda tre i afseende på klimat betydligt skilda
och mot hvarandra begränsade zoner. I motsats mot det allmänna
föreställningssättet, att allt som ligger norr om Norge (en och annan tager kanske med i
räkningen en god del af de förenade rikena) är en enda köldregion med temligen
likformig stelfrusenhet, tyckes det, att i förhållande till klimatet på Spetsbergen den
norra af de tre zonerna (polens närmaste omgifning) är vida kallare, den södra
vida mildare än vanligen antages. — Hvad beträffar den fullständiga
acklimati-sering, som några månaders vistelse på Spetsbergen medför, kunna flere
exempel anföras. Vid de långa jagtfärdema lade man sig utan skydd att hvila på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
