Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kort öfversigt af resultaten af de fyra svenska polar-expeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då härtill lägges, att Sofia d. 26 Aug. nådde 81° 9’ och d. 4 Okt. 81°42’,
så framstår såsom ett obestridligt faktum, att svenska flaggan är den, som
bevisligen från skeppsdäck *) svajat nordligare än någon annan och att
således åt Sofia bör — tills vidare — tillerkännas första priset för lycka
och framgång i dessa strafvanden. Och då ytterligare härtill lägges, att
aldrig någon vågat bestämma, att hufvuduppgiften med hennes färd skulle
vara polens uppnående utan, såsom det redan i den första planen och
sedan i instruktionen uttryckligen förklarades, ”att framtränga så långt mot
norden som möjligt”, så torde det med fog kunna påstås, att denna
”hufvuduppgift” blef löst på ett ganska tillfredsställande sätt och såvidt
det med 1868 års ogynnsamma isförhållanden var möjligt. Härmed
förnekas naturligtvis ej, att ett annat år en ännu högre punkt måhända kan
uppnås, liksom äfven ej, att detta kanske redan fornt skett, fastän det ej
med klara och ovedersägliga bevis kan styrkas **).
Det sålunda vunna resultatet nåddes emellertid ej genom att, så att
säga, trampa i gamla fotspår, utan. — som Geographical Society i London
vitsordat — genom fullföljande af en alldeles ny och sjelfständig plan.
De föregående, ofvan nämnda expeditionerna hade sökt nå sitt mål genom
färder under dessa trakters var eller högsommar, och dessa hade ej ledt
till önskadt resultat-. Deremot liade en årstid hittills lemnats oförsökt,
och detta just den, hvilken väl borde erbjuda de största förhoppningarna.
Xär bör nemligen en seglats mot polen ega största utsigt att lyckas?
Utan tvifvel under senhösten eller rättare, då höst knappast kan sägas finnas
i dessa trakter, der full vinter helt plötsligt afbryter sommaren, just vid
brytnings-perioden mellan dessa årstider. Då har sommarvärmen bortsmält
och stormarne sönderbråkat det under vintern sammanhängande istäcket
och ny is har ännu ej hunnit bilda sig. Det var på grund häraf, som
*) Vi påpeka uttryckligen, att vi säga: från skeppsdäck* ty under sin vandring på
isen kom Parry till 82° 45’ och förvärfvade derigenom äran att af alla polarfarare
hunnit nordligast. Mera härom längre fram.
**) I detta afseende förtjenar omnämnas en "engelsman af svensk härkomst” vid namn
John ”Bacstrom” (förmodligen Bäckström), hvilken 1780 såsom fältskär medföljde
ett engelskt hvalfångare-fartyg och 1800 publicerade en mycket sällsynt berättelse
öfver denna sin resa. Han påstår, att det fartyg, pa hvilket han befann sig, i en
bred remna i isen nådde 82 grader och några minuter; från denna punkt säger han
sig emellertid hafva sett fjällen pa Spetsbergen, en uppgift, som gör hans
påstående föga antagligt. Åtskilliga andra hvalfångare-fartyg uppgifvas hafva hunnit
ännu nordligare, men bevisande observationer saknas. Så,som fullkomliga
”skepparehistorier” måste man säkerligen anse flera af dem, isynnerhet sådana, som tala om
uppnådda 86—89 grader. En gammal holländare tror sig till och med hafva seglat
ända upp till nordpolen, och en annan har råkat att under dylika irrfärder på
fantasiens ocean förvilla sig ända till ”98:dc graden”, alltså ganska betydligt norr
om polen — naturligtvis en "flygande holländare”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
