Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kort öfversigt af resultaten af de fyra svenska polar-expeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låta vi i denna afsigt vår tanke flyga till de allra attägsnaste
tide-rymdema, sedan urbergens granit-, gneiss- och kristalliniska skiffer-klippor
bildats, finna vi ett vidsträckt haf, ur hvars grumliga vågor väldiga lager
af kalk, qvartsit och lerskiffer afsätta sig på bottnen. Det organiska lifvet
synes knappt hafva vaknat, endast sparsamma fiskar och naturligtvis några
smärre organismer, hvaraf de hemta sin föda, visa sig derstädes. Vi
befinna oss i den siluriska eller devoniska perioden *), som bildar en prolog
till de kommande mera storartade scenerna.
Nästa tafla, som för oss visar sig, eger en helt annan och rikare
karakter. Ur hafvet har ett vidsträckt land höjt sig och på detta frodas
en yppig vegetation, sådan som endast ett tropiskt klimat kan frammana.
Stenkolsperioden har inträdt, och med den följa de karakteristiska
växtformer, som betecknats med namnen Sigillaria, Calamites och
Lepido-dendron. Ännu hafva, under den genom de geologiska perioderna
ständigt fortgående utvecklingen till högre och högre fullkomlighet, växterna
ej kommit så långt, att de utveckla verkliga blommor; alla tillhöra de
s. k. kryptogamernas stora klass. Calamitema med stjelken refflad af
regelbundna, längsgående strimmor och fåror likna våra tiders fräken^rter
(Equisetum), ehuru dimensionerna äro betydligt större; Lepidodendra
med stammarne täckta af fjäll finna sina slägtingar i nutidens mattgräs
eller lummerarter (Lycopodium), dessa dock omgestaltade till höga träd;
Sigillarierna med långa, nålformiga blad knippvis fastade i spetsen på de
pelarlika, af vackra, i rader stälda bladärr tecknade stammarne sakna
några nu lefvande motsvarigheter. En ödslig tystnad råder i de lummiga
skogame; ingen fogel låter höra sitt qvitter, icke ens en insekt synes röra
sig. Ett likartadt klimat synes herrska öfver hela jordklotet, och
hufvud-sakligen samma växtarter**) trifvas på Beeren Eiland som i södra
Europas stenkolsregioner.
Denna yppiga växtverld, af hvilken vi finna lithografier i Beeren
Eilands klippor, blef dock förstörd, i det att hela landet antingen genom
en våldsam naturrevolution eller troligare genom en långsamt fortgående
*) Under de tre första expeditionerna lyckades man ej, oaktadt allt efterletande, att
finna någon förstening, som kunde gifva någou ledning, till hvilken period dessa
lager skulle hänföras, hvarföre de sammanfattades under den provisoriska
benämningen ”Hecla Hook formationen”. Några ännu ej bestämda fisklemningar, som
1868 anträffades, torde komma att lemna svar på denna fråga, och redan på
förhand kan man på ganska goda grunder gissa, att detta svar blifver: den
devoniska formationen.
**) Flertalet af Beeren Eilands stenkoisväxter äro förr funna på andra ställen; några
äro dock för sagda ö egendomliga eller åtminstone hittills ej annorstädes anträffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
