Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Unionsupplösningen och parlamentarismen. Minnen och reflexioner. Sept. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
under denna bekymmersamma tid som den starkaste
karaktären i kungaborgen. Lågmält, men konsekvent förde hon
försonlighetens talan och övade ett betydande inflytande
på både man och son.
Den Ramstedtska ministären, som hade att ta emot den
första stöten, tappade visst icke huvudet, som det sades
1905 och som det sedan sagts otaliga gånger. Det förhöll
sig snarare tvärtom. I statsrådet var man mycket snabbt
på det klara med att det bara kunde bli tal om en väg
att gå. Sedan det befunnits omöjligt att upprätthålla en
union, byggd på ömsesidigt förtroende, var det ingen
mening i att sätta i stället en union, tillskapad med våldets
hjälp. Från denna utgångspunkt återstod det endast att
söka uppnå enighet om villkoren för en fredlig
upplösning. Regeringen vände sig därför utan alla deklamationer
till den inkallade urtima riksdagen och begärde fullmakt
att skrida till förhandling med Norge. Detta sätt att ta
unionsbrottet och handlägga det hela som ett vanligt
expeditionsärende vittnade emellertid om en fullkomlig brist på
sinne för folkpsykologi. Stämningen blev endast ytterligare
irriterad, och så kom det sig att ministären Ramstedts
goda avsikter icke kommo att göra saken något som helst
gagn. Det behövdes bara en kraftig vink från det svenska
unionsutskottet, och ministären försvann, utan att ens
avvakta om riksdagen möjligen bättre skulle sentera dess
intentioner.
En helt annan betydelse för händelsernas gång hade
då den militära sakkunskapens inlägg. Från svenskt
generalstabshåll gjordes det fullt klart för det särskilda
utskottet att ett krig med Norge ingalunda var den enkla
affär som den stora allmänheten trodde. Avsågs det att
tvinga norrmännen att respektera det unionskontrakt som
de rivit i stycken, så kunde målet knappast vinnas utan
en fullständig underkuvning av hela landet. I det avseendet
förklarades det att det fanns en djup innebörd i den norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
