Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Unionsupplösningen och parlamentarismen. Minnen och reflexioner. Sept. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
sången om att »Norges beste Værn og Fæste er dess gamle
Fjeld». Det stacks heller icke under stol med att den
svenska armén befann sig i en svaghetsperiod för tillfället,
då den stod mitt i övergången till den 1901 beslutade nya
härordningen. Situationen påminde i viss mån om kräftans
då hon byter om skal. Det är självfallet att dylika uttalanden
från sådant håll gjorde intryck på utskottet, där stämningen
från början varit lidelsefull nog med Arvid Lindman och
Alfred Petersson i Påboda som uppgivna målsmän för den
politik som ville gå bröstgänges till väga.¹
Hjalmar Branting har blivit rättvisligen prisad för sin
insats. Naturligtvis måste det tas en viss hänsyn till att de
svenska industriarbetarna så högt och oförbehållsamt sade
ifrån att de voro emot varje tanke på krig. Men när allt
kom omkring så hade ju det socialdemokratiska partiet vid
denna tid icke mycket att säga i svenska riksdagen, där
avgörandet låg i sista hand. Dess numerär i
representationen var så obetydlig att det icke blev tal om att bereda det
en plats i vare sig utskott eller koalitionsministär. Det
var följaktligen de liberala som det främst kom att åligga
att sörja för en fredlig uppgörelse. Och utan större tvekan
gjorde partiets majoritet sin plikt, fastän dess fullgörande
vållade brytning med många framstående män, vilkas
bortgång allvarligt beklagades. Det är allbekant att det blev
Karl Staaff som i denna situation utförde det viktigaste
arbetet, därmed samtidigt erövrande ställningen som den
verklige ledaren för det liberala partiet. Som ledamot av
unionsutskottet, medlem av den Lundebergska ministären
och en av de fyra underhandlare som sändes till Karlstad
1 Denna uppgift om Påbodas ställning inom 1905 års unionskommitté
har betvivlats. Som en bekräftelse kan man emellertid betrakta vad
biskop Billing härom skrev i sina anteckningar från urtima riksdagen
1905, utgivna av prof. Carl Hallendorff. Det heter där på sid. 292:
"Hela tiden stodo dock på ungefär samma ståndpunkt som första
kammarens ledamöter följande från andra kammaren: Hjärne, Lindblad
och Alfred Petersson." Denna grupp betecknas som representativ för
"de upprättelse krävande".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
