Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Svensk parlamentarism under 20 år. Den nuvarande ordningens Akilleshäl. Sept. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
heter Branting eller Trygger, det är riktigt att de starka
partierna växla om med att bära bördan och ansvaret,
och de liberala och de folkfrisinnade, som icke äro i
tillfälle att regera i eget namn, få full ersättning däri att det
i huvudsak är deras politik som bringas till utförande av de
till namnet rådande, vilka stå på huvudet så fort de försöka
hoppa över skaklarna.
Detta betraktelsesätt är i grund oriktigt. Endast för
mycket svaga ögon kan det förefalla som om ministeriell
högerpolitik och ministeriell socialdemokratisk politik vore
samma sak. I verkligheten är skillnaden högst betydlig.
Det är för övrigt med partierna som med de enskilda
människorna: de prestera sitt bästa endast då de få vara sig
själva och känna sig verkligen arbeta för de idéer som
ligga dem mest om hjärtat. Icke heller mellanpartierna
fara på längden väl av ställningen som så kallade
vågmästare. Det är aldrig nyttigt att äga makt, om man ej
kan ta den fulla konsekvensen av sina handlingar. Men
allra betänkligast är det om det är sant att folkets flertal
börjar betrakta det som likgiltigt vilket parti som sitter
vid styret. Nästa steg leder till allmän politisk
indifferentism, och därifrån är vägen mycket kort till förakt för
allt vad politik heter. Allt sysslande med offentliga
angelägenheter betraktas då som ovärdigt en hederlig och
duglig människa, uppgiften kan passa för odågor med ett
välsmort munläder. I den atmosfär som skapas av en dylik
uppfattning frodas allt politiskt ogräs som svampar på
sumpmark.
För det parlamentariska styrelsesättet äro tendenser av
detta slag ödesdigra. Systemet förutsätter med
nödvändighet en vaken allmänanda och ett levande politiskt
intresse hos hela folket. Endast så kommer det till sin rätt
och blir till avsett gagn. För den som i parlamentarismen
ser enda utvägen att organisera den moderna demokratien
måste det vara en sorglig syn att konstatera den påfal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
