Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Svensk parlamentarism under 20 år. Den nuvarande ordningens Akilleshäl. Sept. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
som haft klart flertal. Att åstadkomma majoriteter genom
ordnat samarbete mellan närstående har endast lyckats för
herr Edéns liberal-socialdemokratiska ministär av 1917.
Sedan denna gick sönder kan det visserligen alltjämt talas
om att parlamentarismens idéer äro erkända i Sverige,
men praktiken har endast att uppvisa en rad av
minoritetsregeringar, under det att det antagna systemet i första hand
kräver majoritetsregeringar.
Det ligger utom ramen för denna uppsats att söka finna
orsakerna till att utvecklingen blivit sådan den nu
föreligger. Endast i förbigående skall det erinras att
parlamentarismen så gott som överallt råkat ut för samma fatala
belägenhet. Redan häri ligger emellertid en antydan att
detta hinder på parlamentarismens väg bottnar mycket
djupt och att det icke finns någon universalmetod att
avlägsna det.
Under de senaste åren har den parlamentariska
ordningen i Sverige fått den formen att de båda stora
ytterpartierna avlöst varandra med relativt korta mellanrum.
Varken högern eller socialdemokraterna ha förfogat över
egen majoritet vid övertagandet av statsledningen, icke
heller ha de kunnat vinna en sådan genom koalition med
mellanpartier. Följden har blivit att de regeringsprogram
som framlagts icke varit något fulltonigt uttryck för
respektive partiers verkliga uppfattning, utan modifierats så att
de framlagda förslagen skulle kunna få erforderligt stöd
från den borgerliga vänster som har utslaget i sin hand.
I överensstämmelse härmed ha ministärerna anlagt i någon
mån skyddande förklädnader. Högerregeringarna ha
presenterat sig som nationella riksregeringar och de
socialdemokratiska som demokratiska landsregeringar.
Säkerligen finns det en och annan som säger: Ja, men
detta är ju en nära nog idealisk ordning; landet blir utan
tvära kastningar styrt efter linjer som representera le juste
milieu. Ute i landet märks det knappast om ministären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
