Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - 1905-årsministären och parlamentarismen. Var koalitionsministären Lundeberg parlamentarisk? Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ett hinder för den övergång till verklig parlamentarism för
vilken förutsättningar nu föreligga.
Om man tar sikte på det moment i ministären
Lundebergs tillkomsthistoria som d:r Öman efter Rudolf
Kjelléns anvisning betraktar som det avgörande indiciet på
att ministären var parlamentarisk, d. v. s. konungamaktens
reduktion till politisk betydelselöshet, så kommer man
ävenledes till resultatet att här föreligger en
felbedömning av det som skedde. Det är ju alldeles obestridligt
att konungamakten i Sverige vid ifrågavarande tidpunkt
hade ett minimalt inflytande på händelserna. Till en viss
del berodde det på situationens natur. F. d.
unionskonungen var naturligtvis icke rätta mannen att föra
Sveriges talan mot Norge, vars laglige regent han tills
vidare kunde anses vara. Men vad man på det håll som
hade ledningen i ministären Lundeberg förebrådde huset
Bernadotte var sannerligen icke att det gjort anspråk på
för stor makt. Klandret gick i alldeles motsatt riktning.
Chr. Lundeberg och hans meningsfränder gingo ingalunda
in för någon parlamentarisk strävan att stärka
representationens ställning på konungamaktens bekostnad. Det
förhöll sig alldeles tvärtom. Konungamakten betraktade visst
icke ministären Lundeberg som någon rival eller
konkurrent. Efter allt att döma såg konungahuset med
tillfredsställelse att starka män stodo vid rodret i detta svåra
väder och man visste där att den nye statsministern var
en varm rojalist av E. G. Boströmsk natur. Säkerligen
framkallade ministären Ramstedts avgång ingen större sorg.
Att man icke ansåg sig stå i någon särskild
tacksamhetsskuld til den senaste ministären av den tidigare typen
bekräftas för övrigt av vad man vet om hur det gick till
när den andra Staaffska ministären anmälde f. d.
statsminister Ramstedt som sin kandidat när det gällde att
förse överståthållarämbetet med ordinarie innehavare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
