Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - 1905-årsministären och parlamentarismen. Var koalitionsministären Lundeberg parlamentarisk? Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
När man så kommer till den Staaffska ministären av
1905 behöver man inte leta förgäves efter »viljan till
parlamentarism». Denna vilja hade i statsministern själv en så
energisk representant att ingen i landet kunnat vara det i
samma eminenta grad.
Karl Staaff var otvivelaktigt från början besluten att
begagna ställningen i och för ett första försök att
introducera en andrakammarparlamentarism efter engelsk
förebild i Sverige. Men han kunde också åberopa lärdomar
från England, då han höll före att man skulle komma
både längst och fortast fram genom att icke ropa ut på
gator och torg vad man förde i skölden. I det syftet
underlät han ett och annat som andra med ett annat
temperament skulle ha funnit naturligt och nödvändigt.
Han hade ingen formell bekräftelse på att han var det
liberala partiets erkände ledare. Efter äldre engelsk
uppfattning utgick han ifrån att till politisk ledare väljes man
icke, man blir det när man i verkligheten redan är det.
Han kände i överensstämmelse härmed icke något behov
att sammankalla partiorganisationer för att få deras
fullmakt att åtaga sig ministärbildningen. Och i fråga om
denna hyllade han den meningen att den som bildar
ministären bör ha fullkomligt fria händer vid valet av
medarbetare.
Det ådrog sig redan samtidens uppmärksamhet att han
ej sökte göra ministären mer politiskt homogen än den
blev. Detta sammanhängde därmed att Staaff ansåg sig
stark nog att i alla fall behålla hela den politiska
ledningen i sin hand. I Fridtjuv Berg och d:r David
Bergström visste han sig ha två kolleger som i allt väsentligt
delade hans egen uppfattning, och denna grupp
förstärktes genom inkallandet av Axel Schotte, som stod på
alldeles samma linje och säkerligen av full övertygelse skulle
hjälpa honom att, så långt det kunde gå, förverkliga även
hans innersta intentioner. Av de övriga medlemmarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
