Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Konungamaktens och högerns ställning hösten 1905. Staaffs intryck av parlamentarismens första nederlag. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
peramentet, kunde han mycket väl ha begagnat S. A.
Hedlunds uttryck: Den unge fyren är slagen, men icke
nedslagen. Ej heller tycks han ha tagit något djupare intryck
av den omständigheten att herrar Trolle och Tingsten
lämnat honom i sticket på den mest kritiska punkten under
uttryck av missnöje med den självrådighet som
ministerchefen tillät sig. Det är ovisst om Staaff hade förelagt
någon av sina kolleger de uppseendeväckande slutorden i
det sista anförandet vid rösträttsdebatten i andra
kammaren, fastän de upplästes från papperet och
obestridligen hade formen av en förklaring å hela ministärens
vägnar. Det är också mycket ovisst om han närmare
rådgjort med någon då han första gången efter
tillbakaträdandet från statsministerposten åter vände sig till
offentligheten och därvid gav en i viss mån ny signal för den
närmaste framtidens liberala politik.
Fältmarskalk Moltke sade om konung Wilhelms
Emstelegram att det före Bismarcks omredigering lät som en
chamade (reträttsignal), men efter omredigeringen klingade
som en fanfar. När Staaff i andra kammaren förberedde
på att den politiska kampen kunde komma att ändra
karaktär och gälla detta: skall konungamakt med folkmakt eller
konungamakt med herremakt råda i Sveriges rike? så
verkade det fanfar. Däremot fanns det åtskilligt av
resignationsstämning i det föredrag som han midsommaraftonen
1906 höll i Nackarps dal och vari utlovades en
»omsorgsfull prövning» av de rösträttsförslag som den nya
högerregeringen ställt i utsikt till nästa riksdag.
Det var emellertid ingalunda Staaffs mening att uppge
själva huvudstriden, som åsyftade den politiska
demokratiens seger. Vad han ville antyda var endast att man måste
söka utkämpa striden på en annan plattform. Det var
honom klart att det icke var lätt att komma tillbaka med
det liberala rösträttsförslaget från 1906. Hans eget parti
skulle knappast kunna hållas ihop kring detsamma, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
