Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Konungamaktens och högerns ställning hösten 1905. Staaffs intryck av parlamentarismens första nederlag. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
socialdemokraterna hade sitt program i ordning: allmän
rösträtt utan utskyldsstreck. Att få de liberala lantmännen
att samtycka till dettas slopande var för närvarande icke
att tänka på det gick 1918, men först efter en serie
revolutioner ute i världen. Det återstod sålunda ingenting
annat än att vänta och se. Endast utvecklingen själv kunde
bestämma vad som skulle bli den svenska liberalismens
närmaste aktionsprogram.
Det skall i en efterföljande artikel närmare visas att Staaff
efter denna tidpunkt kom att ägna mycket arbete åt liberala
samlingspartiets uppfostran i syfte att göra det lämpat att
fylla ett regeringspartis uppgift när den tiden kom. Ett
stort intresse skänkte han också den liberala pressen, vars
betydelse han fullt senterade. Han kunde dock aldrig
komma ifrån den uppfattningen att den politiska pressen
borde vara en ancilla fidei, en tjänare åt politiken. Redan
vid hans första riksdag som statsminister kom det till en
häftig sammanstötning mellan Staaff och ett antal
liberala redaktörer, som klagade att de icke hos honom och
hans ministrar mötte det förtroende eller fingo de
upplysningar som de ansågo sig kunna göra anspråk på.
Bataljen började vid midnatt efter ett utdraget
kvällsplenum i riksdagen och avbröts först då solen stod högt
på himmelen följande dag. Och ändå var ingen enighet
vunnen.
Under de kommande åren mottog Staaff gärna
inbjudning till Sveriges vänsterpressförening, när denna in pleno
eller vid förtroenderådssammanträden diskuterade den
politiska situationen. Han fann sig i att det därvid fördes
ett fullt öppet språk och att det icke väjdes för hans
önskningar i riktning av hemlighetsfullhet. Mången gång
lät han locka sig att själv tala om sina planer och sina
tankar. Staaff tog gärna vid dessa tillfällen med sig några
av samlingspartiets förtroendemän och under den andra.
ministärens tid några av sina medarbetare där. Dessa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
