Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Konungamaktens och högerns ställning hösten 1905. Staaffs intryck av parlamentarismens första nederlag. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
klarade ofta att de aldrig fingo veta så mycket om det
Staaff gick och grubblade på som vid dessa hans möten
med den liberala pressen. Då det alltjämt från
tidningsmännens sida anmärktes på bristande beredvillighet till
upplysningar hittade Staaff, då han var statsminister för
andra gången, på en utväg, som han trodde skulle
tillfredsställa. Han lät meddela att han tog emot liberala
tidningsmän en viss timme en gång i veckan, såvitt
omständigheterna medgåvo det. Det torde ej ha varit många besök
han fick i den ordningen. En tidning begär att få
upplysningar just i det ögonblick då de behövas för
omedelbart bruk. Den är mycket litet betjänt med utsikterna att
kanske få dem om en vecka. Av alla ledande statsmän och
statsministrar i Sverige har ingen haft så god hand med
pressen som herr Arvid Lindman. Han torde kunna
intyga att han väl haft en och annan fördel av sin
öppenhjärtighet, men aldrig sett sitt förtroende missbrukas.
Den lärdom som Staaff behöll från de sju månader då
han var statsminister 1905-1906 torde ha varit den att
det skulle kräva mycket arbete att bringa parlamentarismen
till erkännande och praktiskt bruk i Sverige. Det tog emot
så gott som överallt. Han måste därför laga att han var
helt annorlunda rustad i nästa omgång. Han var det också
1911. Partiet hade han då i sin hand, och även dess djupa
led voro med i striden. Det liberala valprogrammet hade
fått en sådan utformning att det automatiskt blev
regeringsprogram. Sin nya ministär gjorde han så homogen
som det stod till att få den. Och till sist hade han fått
socialdemokraternas löfte om ett visst understöd. Det såg
ut att vara mycket starkt förspänt, och Staaff tvivlade
nog icke på att hans ministär skulle hålla sig rätt många
år. Donen voro starka, men ändå höllo de ej 1914. Men så
fick då också motsidan hjälp av ett världskrig, vartill
historien icke kan uppvisa något motstycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
