Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
mentarismen, har det alltifrån 1906 och ända fram till våra
dagar ansetts som en politisk oklokhet att ministären
då gick. För den dåvarande statsministern förelåg ingen
tvekan och intet val. Han kunde icke stanna i den
situation som uppkommit, därför att det för honom betydde
resignation inför konungamaktens anspråk att inte behöva
ta hänsyn till krav med parlamentarisk motivering. Till
en sådan resignation ansåg han sig ej ha rätt.
Även den andra Staaffska ministären demissionerade på
grund av en ny strid med konungamakten, vilken strid
ävenledes rörde sig på parlamentarismens mark. Detta
förhållande ger också anledning till reflexioner. Det kan
knappt vara en tillfällighet att Staaff två gånger i de
parlamentariska idéernas tjänst uppgav sin ställning som
ministerchef. Det är uppenbart att de för honom hade ett
alldeles särskilt värde.
Företar man en liten undersökning av vilka de frågor
av allmän och politisk natur voro som fångade Karl Staaffs
intresse, så finner man att han hade en så att säga stor
repertoar. När han som student första gången riktade den
offentliga uppmärksamheten på sin person genom
uppropet til bildande av studentföreningen Verdandi så var
det för tanke- och yttrandefriheten han gick i gevär. Sedan
han etablerat sig som advokat i Stockholm var han med
så gott som överallt där den samtida liberalismen skred
till aktion. I rösträttsrörelsens verkställande utskott var
han kassaförvaltare och skötte samvetsgrant sin post. Man
hade dock ett visst intryck av att han ansåg
rösträttsfrågan i själva verket ha hunnit över agitationens stadium
och vara fullt mogen för lösning. Då Staaff 1896 invaldes
i andra kammaren hade han i sitt kandidattal anmält att
han ämnade verka för en del rättsreformer, om vilkas
behövlighet han kommit till insikt under utövningen av
sitt yrke. Han höll också ord och hans motioner blevo
uppslag till icke så få lagändringar av betydelse. Idén att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
