Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Karl Staaff och parlamentarismen. Försök till tydning av sfinxens gåta. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
det krävdes en militieombudsman vid sidan av
justitieombudsmannen var hans egen, och statsmakterna
accepterade den. 1901 deltog han med mycket observerade
yttranden i det årets försvarsdebatter och följande år
lyckades det honom att redan i inledningsanförandena vid
remissen av det förslag till rösträttsreform som utarbetats av
dåvarande justitieministern Hj. Hammarskjöld slå ihjäl
fostret på fläcken. Under tiden närmast därefter deltog
Staaff livligt i diskussionen om de proportionella valen.
Från början ställde han sig tillmötesgående mot den tanke,
som låg till grund för detta valsystem, men tog till sist
plats bland de deciderade motståndarna och övade
tvivelsutan starkt inflytande på de liberala när de sade nej till
proportionalismen och allt dess väsen. Då unionskonflikten
med Norge inträdde i det sista och avgörande skedet blev
Staaff i tillfälle att kraftigt påverka villkoren för den
skilsmässa som han tidigare gjort vad i hans makt stått för att
förekomma genom att söka ge unionen en sådan form att
den kunde vinna även norrmännens förtroende. Nu blev
han en av utredningsmännen i konkursboet, och genom
vad han i denna egenskap uträttade kallad till statsminister,
och efter avgången från detta ämbete till även officiellt
erkänd ledare för sitt parti, sedan han rätt länge varit det
i verkligheten. Som statsminister och partiledare kom Staaff
naturligtvis att syssla med ett otal frågor, allteftersom de
blevo politiskt aktuella. Den allra största av dem var
1905-1906 rösträttsfrågan och 1911-1914 försvarsfrågan.
Staaff ägnade båda ett oerhört arbete, men fick icke se
någondera löst så som han velat och förordat. Det väckte
de närståendes förvåning hur jämförelsevis lätt Karl Staaff
hade att finna sig i lösningar som gingo i helt annan
riktning än han föreslagit. Förklaringen kan säkerligen
till en viss grad sökas däri att hans politiska
huvudintresse gällde ett annat spörsmål: det parlamentariska
styrelsesättet. På denna punkt kände han sig ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
